Tjohoo!

Att man kan bli så glad och känna att man har full energi av att ha ett jobb. Det är ju sinnesjukt tycker jag. Jag går till jobbet med ett leende på läpparna och jag går hem från jobbet med ett leende på läpparna, det är så underbart.

När jag känner så här nu så inser jag faktiskt hur mycket energi den här arbetslösheten tog från mig. Visserligen var jag kanske inte arbetslös så länge, räkna ca 4 månader men det känns som dubbelt så länge när man är i det.
Jag kan säga att det har inte tillfört något positivt överhuvudtaget att vara arbetslös, utan allting vändes upp och ner. Nu känner jag att livet är på väg tillbaka, min och fiddes relation blir bättre, jag är piggare och gladare.

Att det kan ske så stor förändring på så kort tid det trodde jag inte. Jag visste att allt skulle bli lite enklare med ett jobb men det här var bara min andra dag än så länge. Och om jag mår så här bra efter 2 arbetsdagar då kan jag bara hoppas på att det kommer att bli ännu ljusare med allt runt omkring ju längre tiden går.

Jag hoppas på det iaf och det är så himla kul att ha ett jobb där man vet att man har ett ansvar. Bara idag tycker jag att jag lärt mig mycket, plus att jag lärde mig själv en sak idag genom att stå och pula lite, och det var roligt för det stärker självkänslan, att man klarar av något man inte visste att man kunde och det utan att behöva fråga någon.

Så denna dag har hittils varit kanon dag och på jobbet går vi en kurs på 3 omgångar med start idag om hur vi ska bemöta kunden på bästa sätt och få ut så mycket som möjligt av butiken och hur vi förmedlar våran kunskap till kunderna. En kanon man var det som hade hand om det hela och verkligen fängslade oss när han pratade. Ser sååå framemot nästa kursomgång som blir i maj.

Nu ska jag umgås med min underbara blivande man :)

Solong for now

Härligt...

Åhh vad underbart när det snöar IGEN. Känns verkligen inte som att man är på väg mot våren när vädret ska hålla på så här hela tiden. Moder natur bara luras med oss hela tiden, ger oss sol och värme i ett par dagar så vi tror att våren är på väg och man blir glad i hela kroppen, men sedan så drar hon fram snön och blåsten och minusgraderna. Det är inte okey tycker jag. Men jag kan ju inte göra så mycket åt saken mer än att sitta och svära över det, och vad hjälper det, inget.

Efter jobbet idag var vi iaf hemma hos mamma och åt våfflor allihop och det var mumisgt. Jag äter typ våfflor 1 gång om året och det är hos mamma. Har nog gjort det själv hemma 2 gånger i mitt liv. Tycker att det är ganska mastigt och flötigt med våfflor så det räcker med 1 gång om året för min del.

Nu ska jag och tjejerna äta varma mackor för imorgon börjar allvaret med både jobb och dagis. Jag har en 42 timmars vecka att se fram emot och det betyder mycket dagis tid för barnen. Det är nog det jobbigaste att veta att de är på dagis så mycket. Men det är ju så livet ser ut och för att kunna leva hyfsat okey med inkomster så är det tyvärr barnen som blir lidande. Men jag hoppas att det kommer fungera bra.

Beroende terapiarbete

Jag har börjat sticka. Det trodde jag aldrig at jag skulle börja med igen. Sist jag stickade var när jag gick på högstadiet tror jag och det var ju ett tag sen. Men nu när vi var uppe i fjällen så satt både min svägerska och Fiddes kusins fru och stickade halsdukar till sina barn. Och då kunde man ju inte bli annat än nyfiken på det där igen.
Plus att Novalie undrade varför jag inte stickade en till henne :) Ja det kan man ju fråga sig, jag kan inte sa jag. Men jag ska lära mig bestämde vi. Så i tisdags åkte jag ner till våran lilla syaffär för att leta efter ett fint garn i. Och pj vilken jungel det är att hitta rätt garn. Det fanns ju hur mycket som helst. Men eftersom jag är nybörjare fick det bli ett lite tjockare garn som också passar väldigt bra till just hlsdukar. Det garnet jag fick tag på är i regnbågens alla färger och så går det en silver tråd genom hela garnet. Jätte fint tyckte jag och även Novalie.

Jag blev lite förvånad när jag satt där hemma sen för att börja, därför att jag kom ihåg hur man gjorde. Efter några försök med att lägga upp maskorna på ena oinnen så bara kom allt tillbaka. Det var roligt och nu känner jag att nu kan jag inte sluta sticka, man vill ju bli färdig och det tar ett tag att sticka. Det har blivit som ett beroende terapiarbete kan man nog säga, hahaha. All ledig tid går åt till stickningen nu.

Bara det att när vi var i en nyöppnad affär här i Mullsjö häromdagen, så fanns det ju även garn där. Och då hittade Novalie ett som var i olika rosa färger med en silver tråd i. Och det var ju faktiskt det hon vill ha förklarade hon för mig. Så nu har jag mer press att bli färdig med den första som jag antagligen får göra till mig själv eftersom hon ska ha en helrosa :)

När jag har stickat några halsdukar så vill jag försöka mig på ett lite störra moment som en kofta eller så kanske jag ska börja med mössor och vantar. Vi får se hur det utvecklar sig. Jag sitter iaf inte sysslolös på kvällarna kan jag ju säga.

Fjällen 2011

Resan till fjällen var verkligen helt underbar. Både vädret och allt annat var på våran sida hela veckan förutom på fredagen då det var lite snöigt och dimmigt på sina håll. Men det gjorde absolut ingenting för de andra dagarna var så härliga. Tror nog inte att vi har haft så bra väder som detta året någon gång innan.

Det blev lite kort tagna men eftersom jag glömde att ta med mig laddaren till kameran så dog den efter halva veckan. Så himla typiskt när man har tänkt på allt annat och så glömmer man en sån sak som kameraladdaren. Hmm jaja lite fina bilder på den härliga snösemestern fick jag iaf.

Novalie gick på skidskola för andra året i rad nu och hon var jätte duktig förutom att hennes blåsa inte är helt okey då hon aktiverar sig (hon kan inte riktigt hålla tätt). Men det gick hyfsat bra sen ändå. Hon lärde sig att åka ankarlift på skidskolan fast jag vågade aldrig släppa i väg henne i den så hon fick åka tillsammans med mig istället. Sen var hon jätte duktig och åkte stolliften till toppen för att sedan ta sig ner i en hyfsat brant bank och köra genom hel Trollskogen utan sele. Och hon svängde jätte bra från sida till sida. :) Ja, jag är stolt över henne för jag tycker att hon har lärt sig så himla fort och det är kul att se att hon kan:)

Nästa år är det dags för Lovisa att åka skidor, men det blir ingen skidskola förräns om 2 år. Om jag vågar sätta henne på skidor vill säga, så våghalsig som hon är så vet man inte hur det kan sluta :P

A-Kassan

Ja det där folket som jobbar på A-kassan verkar vara lite IQ befriade. Nu när jag äntligen har fått jobb så måste jag fortfarande lägga ner massa energi på den där förbannade kassan. Nu är det snart 4 månader sen jag blev arbetslös och alla papper har¨fortf inte blivit rätt enligt a-kassan. Vilket betyder att jag fortf inte har fått någon ersättning.

När vi kom hem från fjällen så låg det en fin bunt med 4 kuvert från handels. Åh jippie tänkte jag ännu mer krångel...

Så det var bara att knata ner till jobbet igen och be Ewa fylla i dom en gång till. Bara det att förra gången hon fick fylla i dom så ringde hon ner och pratade med dom. Varpå dom säger att nu så är det inget mer som behöver ändras. Skönt tänkte både jag och Ewa men tji fick vi.

Så nu gick ju Ewa på semester och det var Gun som fick ta tag i det istället. Hon ringde också till dom för att det verkligen skulle bli rätt igen. Och den här kvinnan hon pratar med förstår inte riktigt varför paprena är tillbaka skickade för det handlade bara om små petitesser. Som t ex att mitt namn inte stod på alla pappren eller att min adress inte stod på alla papprena. Det var alldelse för svårt för det där miffade folket på A-kassan att koppla själva, att om alla andra uppgifter är samma så kan det ju vara så att namnet också ska vara samma på alla papprena. Men nej det gick inte för det var alldelse för jobbigt att tänka ut själva.

Åh blir så förbannad när man tänker på det igen. I mina öron så gör de det här bara för att jävlas och bara för ATT.