Att vara barn till skilda föräldrar kan inte alltid vara enkelt. Ibland är det bra ibland är det dåligt. Hur barnen mår beror på hur föräldrarna sköter dels själva skilsmässan och dels resterande del av barnens liv.
Ett barn som ser sina föräldrar bråka hela tiden och inte visar någon kärlek till varandra mår inte bra. Ofta tror barnet att föräldrarna bråkar för att det är något som barnet har gjort. Men så är oftast aldrig fallet.
I dom flesta fallen är det bättre att skilja sig om man inte har lyckats att lösa sina problem, för man kan inte leva i en familj där ingen är lycklig.
Det är så mycket bättre att då ha två hem som är lyckliga. Sen vill ju de flesta barn att mamma och pappa ska bo ihop. Men förklarar man för dom hur situationen är och att de inte kan leva ihop för att dom bara bråkar då, så tror jag att barnet kan förstå det och själv tycka det är bättre med två hem.
Alla skilsmässobarn tycker säkert helt olika om att vara just ett sådant barn. Alla har ju olika erfarenheter ifrån det.
Jag, som själv är ett skilsmässobarn kan säga att jag har aldrig lidit av att vara det. Kanske var det lite jobbigt under min tonårstid, men det tror jag beror mycket på att jag själv var i en känslig fas i mitt liv, och jag hade väl inte fått riktigt klart för mig vad det egentligen handlade om när mina föräldrar skilde sig. Så det snurrade väldigt mycket i mitt huvud då.
Mina föräldrar skilde sig när jag var 5 år. Jag har inga minnen från tiden då de levde ihop, vilket jag tror är bra, för då har jag inga minnen att gå tillbaka till och minnas den "lyckliga" tiden.
Mina föräldrar har alltid varit vänner och pratat i telefon (om allt som rörde oss barn) in princip varje vecka när jag bodde hemma.
Det var alltid dom som bestämde när var och hur vi skulle lämnas och hämtas. Det var alltid pappa som hämtade efter fritids varannan helg och alltid pappa som lämnade oss på eftermiddagen på söndagen. Eftersom det var han som flyttade blev det han som fick ta resorna.
Det jag tror underlättade för mig och min syster var att vi aldrig behövde fatta några beslut, vilket man inte heller ska behöva göra som barn. Mamma och pappa bestämde allt och berättade sedan vad som skulle ske. Vi hade rutiner som t ex att vi var hos pappa varannan helg, vi var varannan julafton hos pappa varannan hos mamma. Och vi var alltid 2 veckor på sommarlovet hos pappa. Så var det med det mesta för då visste vi barn när vi skulle vara hos vem. Och vi behövde inte oroa oss över det, eller att det skulle hända saker hipp som happ, som man inte var beredd på.
Jag har aldrig tyckt att det var jobbigt när jag har åkt till pappa och lämnat mamma eller när jag åkt till mamma och lämnat pappa, för som sagt dom pratade alltid i telefon så det som gällde hos mamma gällde hos pappa. Hade jag snöat in på något som jag ville och mamma hade sagt nej, då visste pappa det när vi skulle till honom så att han höll på samma spår som mamma.
När man var liten tyckte man det var roligt med två familjer, för man fick fira julafton två gånger och man fick fira sin födelsedag två gånger:)
Pappa har gift om sig och mamma har gift om sig, det gjorde dom några år efter skilsmässan Att mina styvisar inte har försökt att vara en mamma eller pappa för mig tycker jag är bra, jag har ju redan en mamma och en pappa. Sen kan det vara bra att ha andra vuxna i sitt liv också. Men det är ju mina föräldrar som har ansvar för mig och ingen annan. Jag har alltid funkat bra ihop med styvisarna och gillar dom skarpt, men dom har ju också egna barn nu (mina småsystrar) som behöver sina föräldrar.
Som sagt alla barn har oftast två föräldrar. Är det så att det av någon anledning inte finns en andra förälder med i bilden så ser jag inga problem med att någon annan hoppar in och tar den rollen. Men som mamma själv skulle jag aldrig vilja att mina barn kallade någon annan för mamma, så länge jag finns där för dom.
28 feb. 2010
27 feb. 2010
Snart dags för fjällen.
Snart åker vi till fjällen. I morgon är det bara 2 veckor kvar. Det är en tradition som vi har haft sen min Storasyster var liten. Fast nu dom senaste åren så är det just hon, som inte har varit med där uppe:(
Men det gör inget, för vi är så många ändå.:)
För tillfället känns det inte jätte spännande att åka upp. Det är ju all snö och alla vallar som gör det så mysigt att åka till fjällen. Men i år har vi haft all den snön hemma istället, så nu har man ju tröttnat på snö.
Vanligtvis har vi kanske haft lite, men inget täckande och när vi brukar komma hem från fjällen så är snön borta och man skymtar det gröna gräset. Våren brukar vara på väg. I år lär det dröja länge innan man kan skymta det gröna gräset, och det kommer definitivt inte vara snöfritt när vi kommer hem från fjällen i år.
Men man kan inte få allt man önskar.
I år är det första året som Lovisa är med upp, jag hoppas att det går bra i bilen, för det tar ju ändå ca 6 timmar. Sen kanske det tar ännu lite längre tid om Lovisa krånglar, och Novalie får för sig att kissa en gång i timmen:)
Stugan vi åker upp till har 12 bäddar och en bäddsoffa. Vi är många som trycker in oss i stugan, det är:
Jag, Fidde, Emil, Novalie, Lovisa,
Fiddes bror med sambo och 2 barn,
Fiddes kusin med sambo och 2 barn (ett tredje på väg),
min mamma med man och mina två småsystrar.
Mina systrar är 15 och 16 år, den äldsta är från pappas sida.
Det blir fullt hus med andra ord. Men det är härligt att kunna umgås så allihopa:)
I år ska Emil inte gå i skidskola, men Novalie ska det:) Tillsammans med sin syssling Josefin som också fyller 4 till sommaren.
Förra året var hon jätte duktig, det var första året hon stod på skidor, så jag tror att hon kommer klara det här galant. Målet med hennes skidskola är att hon ska kunna åka knappliften själv sista dagen.. Hahaha, spännande, får absolut inte glömma kameran..
På väg till trollskogen med pappa och moster Cornelia, förra året:)
Men det gör inget, för vi är så många ändå.:)
För tillfället känns det inte jätte spännande att åka upp. Det är ju all snö och alla vallar som gör det så mysigt att åka till fjällen. Men i år har vi haft all den snön hemma istället, så nu har man ju tröttnat på snö.
Vanligtvis har vi kanske haft lite, men inget täckande och när vi brukar komma hem från fjällen så är snön borta och man skymtar det gröna gräset. Våren brukar vara på väg. I år lär det dröja länge innan man kan skymta det gröna gräset, och det kommer definitivt inte vara snöfritt när vi kommer hem från fjällen i år.
Men man kan inte få allt man önskar.
I år är det första året som Lovisa är med upp, jag hoppas att det går bra i bilen, för det tar ju ändå ca 6 timmar. Sen kanske det tar ännu lite längre tid om Lovisa krånglar, och Novalie får för sig att kissa en gång i timmen:)
Stugan vi åker upp till har 12 bäddar och en bäddsoffa. Vi är många som trycker in oss i stugan, det är:
Jag, Fidde, Emil, Novalie, Lovisa,
Fiddes bror med sambo och 2 barn,
Fiddes kusin med sambo och 2 barn (ett tredje på väg),
min mamma med man och mina två småsystrar.
Mina systrar är 15 och 16 år, den äldsta är från pappas sida.
Det blir fullt hus med andra ord. Men det är härligt att kunna umgås så allihopa:)
I år ska Emil inte gå i skidskola, men Novalie ska det:) Tillsammans med sin syssling Josefin som också fyller 4 till sommaren.
Förra året var hon jätte duktig, det var första året hon stod på skidor, så jag tror att hon kommer klara det här galant. Målet med hennes skidskola är att hon ska kunna åka knappliften själv sista dagen.. Hahaha, spännande, får absolut inte glömma kameran..
På väg till trollskogen med pappa och moster Cornelia, förra året:)
26 feb. 2010
kärlek..
Ska börja med att säga att jag blev lite extra glad när jag gick in på min blogg idag. Jag hade nämligen fått en kommentar av en annan bloggare:) Jag som har funderat så mycket på om min blogg syntes för andra internetanvändare. Och nu fick jag bevis på det.
Kärlek är en underbar sak, en gåva som jag tycker att alla ska få uppleva. Men det krävs mycket jobb för att få ett förhållande att fungera. Många kanske tror att det räcker med att älska varandra, men det handlar om att ge och ta. Det behövs ett engagemang för att förhållandet ska hållas vid liv.
Allt som var så mysigt och intressant när man träffades kanske inte alltid är så mysigt och intressant när det har gått några år och man har kommit in i vardagen. Det viktiga är att inte glömma vem det var man blev kär i, vad det var som gjorde att man ville spendera all sin vakna tid med den personen. Börjar man ta varandra för givet så faller det förmodligen ganska snabbt.
Att vara engagerad i sitt förhållande är att visa att man bryr sig om allt som pågår i sin älskades sinne, att man frågar hur dagen har varit, att man ger en puss eller kram, att man lyssnar och ser till att den man håller kär mår bra. Man kan inte bara låta dagarna flyta på och tro att allt det andra löser sig. För det gör det inte om man inte engagerar sig i sitt förhållande.
Så se till att krama om den du älskar, innan du somnar inatt....
Kärlek är en underbar sak, en gåva som jag tycker att alla ska få uppleva. Men det krävs mycket jobb för att få ett förhållande att fungera. Många kanske tror att det räcker med att älska varandra, men det handlar om att ge och ta. Det behövs ett engagemang för att förhållandet ska hållas vid liv.
Allt som var så mysigt och intressant när man träffades kanske inte alltid är så mysigt och intressant när det har gått några år och man har kommit in i vardagen. Det viktiga är att inte glömma vem det var man blev kär i, vad det var som gjorde att man ville spendera all sin vakna tid med den personen. Börjar man ta varandra för givet så faller det förmodligen ganska snabbt.
Att vara engagerad i sitt förhållande är att visa att man bryr sig om allt som pågår i sin älskades sinne, att man frågar hur dagen har varit, att man ger en puss eller kram, att man lyssnar och ser till att den man håller kär mår bra. Man kan inte bara låta dagarna flyta på och tro att allt det andra löser sig. För det gör det inte om man inte engagerar sig i sitt förhållande.
Så se till att krama om den du älskar, innan du somnar inatt....
25 feb. 2010
Jahopp
Idag har varit en dag som alla andra.
Vi är fortfarande sjuka och det är lite jobbigt när man inte mår bra själv samtidigt som man ska ta hand om 2 barn. Men allt går om man bara ger sig den på ett.
Nu när Novalie har varit förkyld så länge så funderar jag på om hon har börjat höra dåligt pga det. För när man pratar med normal ton till henne så reagerar hon inte, men höjer man rösten, inte argt men skarpare och tydligare, då reagerar hon. Antingen är det så att förkylningen har påverkat hennes hörselgångar, eller så har hon väl fått för sig att hon inte ska höra... Jag vet inte.
Just nu känner jag mig helt utmattad, Lovisa krånglar på nätterna. Så man får springa upp och ner från sängen hela tiden. Man hinner precis somna in ordentligt innan hon gnäller till för att hon tappat nappen eller vad det nu kan vara. Och Novalie kommer in varje natt och ska sova i våran säng.
Sen har Lovisa fått för sig att det är morgon kl 06.00. Och jag har aldrig varit morgonpigg och lär nog heller aldrig bli det.
Jag lovade Novalie att vi skulle baka chokladmuffins, men då skulle jag söva Lovisa först, för hon var jätte trött.
Men det gick ju inte så bra eftersom Novalie var tvungen att komma in tio tusen gånger och fråga saker samtidigt som hon helt glömde bort att vara lugn, så att Lovisa skulle få en chans att somna in. Men som sagt, det gick inte så bra.
Så jag fick ställa mig att göra muffins med en övertrött bebis och en tre åring som inte vet vad "lyssna" betyder. Jippie vad kul vi hade! Inte alls ett superstress moment.
Till på köpet var ju muffinsformarna värdelösa, så all smet rann ut på plåten. Jag lyckades rädda några iallafall. Så vi får väl hoppas att dom smakar bra.
Den som tog mitt tålamod, lämna tillbaka det.
Vi är fortfarande sjuka och det är lite jobbigt när man inte mår bra själv samtidigt som man ska ta hand om 2 barn. Men allt går om man bara ger sig den på ett.
Nu när Novalie har varit förkyld så länge så funderar jag på om hon har börjat höra dåligt pga det. För när man pratar med normal ton till henne så reagerar hon inte, men höjer man rösten, inte argt men skarpare och tydligare, då reagerar hon. Antingen är det så att förkylningen har påverkat hennes hörselgångar, eller så har hon väl fått för sig att hon inte ska höra... Jag vet inte.
Just nu känner jag mig helt utmattad, Lovisa krånglar på nätterna. Så man får springa upp och ner från sängen hela tiden. Man hinner precis somna in ordentligt innan hon gnäller till för att hon tappat nappen eller vad det nu kan vara. Och Novalie kommer in varje natt och ska sova i våran säng.
Sen har Lovisa fått för sig att det är morgon kl 06.00. Och jag har aldrig varit morgonpigg och lär nog heller aldrig bli det.
Jag lovade Novalie att vi skulle baka chokladmuffins, men då skulle jag söva Lovisa först, för hon var jätte trött.
Men det gick ju inte så bra eftersom Novalie var tvungen att komma in tio tusen gånger och fråga saker samtidigt som hon helt glömde bort att vara lugn, så att Lovisa skulle få en chans att somna in. Men som sagt, det gick inte så bra.
Så jag fick ställa mig att göra muffins med en övertrött bebis och en tre åring som inte vet vad "lyssna" betyder. Jippie vad kul vi hade! Inte alls ett superstress moment.
Till på köpet var ju muffinsformarna värdelösa, så all smet rann ut på plåten. Jag lyckades rädda några iallafall. Så vi får väl hoppas att dom smakar bra.
Den som tog mitt tålamod, lämna tillbaka det.
24 feb. 2010
Tjat, tjat
tjat, tjat..... Hela dagen lång. -Mamma kan jag få det.. -Mamma jag vill göra de... -Mamma gör detta.... Jag tror att Novalie har slagit rekord för länge sen i att tjata om saker.
Bara på fem minuter nu, har hon hunnit med -Mamma kan jag få tuggummi? -Mamma, kan jag få frukt. -Mamma, kan jag få mjölk. -Mamma, jag vill ha vatten. -Mamma, jag vill ha chips. -Mamma jag vill ha mat...Vi har precis ätit men hon ska ändå ha. Bara för sakens skull.
Ibland kan man bli så fustrerad på detta tjat.
Får hon inte det svaret hon vill ha så kan hon bli riktigt arg och bara skrika, hon får utbrott för att hon inte vet hur hon ska agera. Men sen kommer hon och säger förlåt för att hon vet att hon har gjort fel.
Mmm, trots säger endel, men det tror jag inte. För hennes 3-års trots började när hon var 2 år och har inte slutat än.
Jag har en väldigt bestämd ung dam till dotter. Vet inte om det är bra eller dåligt. Det är jobbigt nu när hon är liten. Men sen när hon blir äldre kanske det är bra att hon är så bestämd.
Just nu ser jag inte fram emot när Novalie är 6 år och Lovisa är 3 år, om Lovisa ska bli likadan... men det är bara att vänta och se.
Det är ju tur att dom ger så mycket kärlek och lycka utöver skriken och bråken:)
Bara på fem minuter nu, har hon hunnit med -Mamma kan jag få tuggummi? -Mamma, kan jag få frukt. -Mamma, kan jag få mjölk. -Mamma, jag vill ha vatten. -Mamma, jag vill ha chips. -Mamma jag vill ha mat...Vi har precis ätit men hon ska ändå ha. Bara för sakens skull.
Ibland kan man bli så fustrerad på detta tjat.
Får hon inte det svaret hon vill ha så kan hon bli riktigt arg och bara skrika, hon får utbrott för att hon inte vet hur hon ska agera. Men sen kommer hon och säger förlåt för att hon vet att hon har gjort fel.
Mmm, trots säger endel, men det tror jag inte. För hennes 3-års trots började när hon var 2 år och har inte slutat än.
Jag har en väldigt bestämd ung dam till dotter. Vet inte om det är bra eller dåligt. Det är jobbigt nu när hon är liten. Men sen när hon blir äldre kanske det är bra att hon är så bestämd.
Just nu ser jag inte fram emot när Novalie är 6 år och Lovisa är 3 år, om Lovisa ska bli likadan... men det är bara att vänta och se.
Det är ju tur att dom ger så mycket kärlek och lycka utöver skriken och bråken:)
Sömntuta
Nu har Lovisa legat ute i vagnen i nästan 4 timmar och sovit. Hon måste ha varit jätte trött för så här mycket har hon aldrig sovit mitt på dagen innan.
Nu tycker man ju att jag också borde ha lagt mig och vilat lite, men inte. Eftersom hon inte brukar sova så länge så har jag inte "vågat" gå och lägga mig, för hon brukar alltid vakna 10 min efter att jag lagt mig. Men idag hade jag ju kunnat det. Nu är det nog ingen idé, för hon vaknar säkert snart eftersom hon har sovit så länge:)
Hon borde ju vara hungrig snart med tycker jag, hon har ju bara ätit frukost. Och klockan börjar ju springa iväg.
Det har varit ganska skönt ändå att hon har sovit så länge, för då har jag hunnit med tvätten, vi har ätit mat i lugn och ro, jag har målat hennes namn på hennes byrå och Novalie har inte behövt höra mig säga, -Nej!, det går inte för jag måste göra det ena och det andra med Lovisa.
Det blir ju lätt många sådana fraser eftersom Lovisa inte klarar sig själv. Så Novalie kan ju känna sig åsidosatt ibland. Men det tror jag inte hon har gjort idag.
Vi var ute och gick med våra barnvagnar innan:) Det var lite mysigt, fast det slutade med att Novalie körde rally med sin vagn, tur att där bara låg en docka :D
Funderar på om jag ska gå och köra in vagnen så att hon kan vakna till lite. Ska måla det sista på hennes byrå bara.
Nu tycker man ju att jag också borde ha lagt mig och vilat lite, men inte. Eftersom hon inte brukar sova så länge så har jag inte "vågat" gå och lägga mig, för hon brukar alltid vakna 10 min efter att jag lagt mig. Men idag hade jag ju kunnat det. Nu är det nog ingen idé, för hon vaknar säkert snart eftersom hon har sovit så länge:)
Hon borde ju vara hungrig snart med tycker jag, hon har ju bara ätit frukost. Och klockan börjar ju springa iväg.
Det har varit ganska skönt ändå att hon har sovit så länge, för då har jag hunnit med tvätten, vi har ätit mat i lugn och ro, jag har målat hennes namn på hennes byrå och Novalie har inte behövt höra mig säga, -Nej!, det går inte för jag måste göra det ena och det andra med Lovisa.
Det blir ju lätt många sådana fraser eftersom Lovisa inte klarar sig själv. Så Novalie kan ju känna sig åsidosatt ibland. Men det tror jag inte hon har gjort idag.
Vi var ute och gick med våra barnvagnar innan:) Det var lite mysigt, fast det slutade med att Novalie körde rally med sin vagn, tur att där bara låg en docka :D
Funderar på om jag ska gå och köra in vagnen så att hon kan vakna till lite. Ska måla det sista på hennes byrå bara.
Vänner
Jag har funderat lite över min vänskapskrets. Jag har endel vänner som vi umgås med då och då. Jag har vänner som jag inprincip aldrig pratar med eller träffar, för det aldrig blir av.
Tots att man har många vänner känner man sig ändå ensam. Mina systrar umgås jag mycket med också, men det är ju familjen och inga vänner utanför familjen.
Inte för att jag ogillar att umgås med dom för mina systrarna är underbara.
Men jag saknar någon riktigt nära vän.
Jag vill ha en sån "bästis" som man hade när man var tonåring och gick i högstadiet.
En kompis som man alltid var med efter skolan.
En kompis som man gjorde allt med.
En kompis som betydde så mycket, som man kunde prata om allt med, som alltid stöttade och fanns där för en.
En kompis man kunde mysa med under en filt.
En kompis man gick på bio med.
En kompis man hittade på massa tokigheter med och som man bråkade med, men sedan alltid blev sams med för att det var för jobbigt att vara osams och utan varandra.
En kompis man pratade i telefon med dagligen.
En kompis man kände så väl att allting var så naturligt.
En sådan kompis saknar jag i mitt vuxna liv, är det så när man blir vuxen och skaffar familj att man inte hinner med det. Eller är det bara jag som inte har lyckats att bevara en sådan kompis.
Nu när jag läser igenom allt, så ser jag ju att den "bästisen", det är ju Fidde. Inget fel i det alls, eftersom jag älskar honom och vill göra allt det med honom. Men det skulle vara roligt att ha kompisar att göra det ihop med också.
Tots att man har många vänner känner man sig ändå ensam. Mina systrar umgås jag mycket med också, men det är ju familjen och inga vänner utanför familjen.
Inte för att jag ogillar att umgås med dom för mina systrarna är underbara.
Men jag saknar någon riktigt nära vän.
Jag vill ha en sån "bästis" som man hade när man var tonåring och gick i högstadiet.
En kompis som man alltid var med efter skolan.
En kompis som man gjorde allt med.
En kompis som betydde så mycket, som man kunde prata om allt med, som alltid stöttade och fanns där för en.
En kompis man kunde mysa med under en filt.
En kompis man gick på bio med.
En kompis man hittade på massa tokigheter med och som man bråkade med, men sedan alltid blev sams med för att det var för jobbigt att vara osams och utan varandra.
En kompis man pratade i telefon med dagligen.
En kompis man kände så väl att allting var så naturligt.
En sådan kompis saknar jag i mitt vuxna liv, är det så när man blir vuxen och skaffar familj att man inte hinner med det. Eller är det bara jag som inte har lyckats att bevara en sådan kompis.
Nu när jag läser igenom allt, så ser jag ju att den "bästisen", det är ju Fidde. Inget fel i det alls, eftersom jag älskar honom och vill göra allt det med honom. Men det skulle vara roligt att ha kompisar att göra det ihop med också.
23 feb. 2010
25 år idag.
För 25 år sen föddes lilla jag. Det var lika kallt som det är nu (om inte kallare) och massa snö (men inte i närheten av vad det är idag).
Min mamma hade inga ytterkläder som räckte om henne dom sista veckorna så hon fick sitta inne och vänta på att jag skulle anlända:)
Sen kom jag tillsist kl 05.10 den 23 februari. Jag pratade med mamma innan och hon kommer ihåg det som igår, samtidigt som det ändå har gått 25 år. Hon sa att hon ringde mormor vid 02 tiden, när det började. Hon sa att morfar svor när dom kom för att det var så kallt (de skulle ju ha hand om Malin), och så var han ju tvungen att försöka somna om i deras säng :). Mamma och pappa hann mer eller mindre precis till bb innan jag tittade ut :)
Jag känner mig inte mycket äldre nu än jag gjorde för några år sedan. Åldern är nog bara en siffra som alla säger. Du bestämmer själv hur du vill vara i sinnet.
Men om man börjar tänka så är jag ju faktiskt halvvägs till 50 nu, och det känns lite jobbigt.
Jag har ju faktiskt hunnit med ganska mycket dom här åren. Många bravader har man varit med om, inget jag kommer att ta upp här och nu.
Men jag har ju träffat min underbara sambo, fått uppleva riktig kärlek. Jag har satt två underbara döttrar till världen och det räcker gott och väl för tillfället.
Nu har jag ännu fler år på mig att uppleva saker runt om i världen och njuta av att jag har en underbar familj, även om det kan vara tufft ibland.
Men Novalie var så söt innan: "Mamma, Jag älskar dig ibland".
Hahaha, tack tack.. :P
Min mamma hade inga ytterkläder som räckte om henne dom sista veckorna så hon fick sitta inne och vänta på att jag skulle anlända:)
Sen kom jag tillsist kl 05.10 den 23 februari. Jag pratade med mamma innan och hon kommer ihåg det som igår, samtidigt som det ändå har gått 25 år. Hon sa att hon ringde mormor vid 02 tiden, när det började. Hon sa att morfar svor när dom kom för att det var så kallt (de skulle ju ha hand om Malin), och så var han ju tvungen att försöka somna om i deras säng :). Mamma och pappa hann mer eller mindre precis till bb innan jag tittade ut :)
Jag känner mig inte mycket äldre nu än jag gjorde för några år sedan. Åldern är nog bara en siffra som alla säger. Du bestämmer själv hur du vill vara i sinnet.
Men om man börjar tänka så är jag ju faktiskt halvvägs till 50 nu, och det känns lite jobbigt.
Jag har ju faktiskt hunnit med ganska mycket dom här åren. Många bravader har man varit med om, inget jag kommer att ta upp här och nu.
Men jag har ju träffat min underbara sambo, fått uppleva riktig kärlek. Jag har satt två underbara döttrar till världen och det räcker gott och väl för tillfället.
Nu har jag ännu fler år på mig att uppleva saker runt om i världen och njuta av att jag har en underbar familj, även om det kan vara tufft ibland.
Men Novalie var så söt innan: "Mamma, Jag älskar dig ibland".
Hahaha, tack tack.. :P
Felskrivning...
För några år sen kom jag på att när jag skriver med papper och penna, det spelar ingen roll vad eller hur mycket jag skiver, så brukar jag ofta skriva fel på r och s.
Att jag t ex skriver stannas istället för stannar. Tycker det är så konstigt för bokstäverna ser ju inte likadana ut och dom låter ju inte lika heller.
Men nu jag har kommit på en till grej. När jag skriver på datorn, som nu, så skriver jag ofta fel på a och e. Det är också konstigt, för dom är inte heller lika eller låter lika eller sitter för nära varandra på tangentbordet.
Har man någon form av dyslexi när man gör så eller vad handlar det om. Jag tänker ju inte på det alls när jag skriver. Utan det ser jag ju oftast sen när jag läser igenom det.
Ibland kan jag komma på mig själv när jag precis har skrivit det, och då tycker jag bara att jag är knäpp som skrev fel, för varför gör jag det.
Knepigt är det iaf, om det är någon som har en förklaring så berätta gärna :)
Att jag t ex skriver stannas istället för stannar. Tycker det är så konstigt för bokstäverna ser ju inte likadana ut och dom låter ju inte lika heller.
Men nu jag har kommit på en till grej. När jag skriver på datorn, som nu, så skriver jag ofta fel på a och e. Det är också konstigt, för dom är inte heller lika eller låter lika eller sitter för nära varandra på tangentbordet.
Har man någon form av dyslexi när man gör så eller vad handlar det om. Jag tänker ju inte på det alls när jag skriver. Utan det ser jag ju oftast sen när jag läser igenom det.
Ibland kan jag komma på mig själv när jag precis har skrivit det, och då tycker jag bara att jag är knäpp som skrev fel, för varför gör jag det.
Knepigt är det iaf, om det är någon som har en förklaring så berätta gärna :)
22 feb. 2010
Sjukstuga
Jag kommer ihåg när jag var liten och var sjuk. Det var så mysigt (om man bortser från att man mådde dåligt), för då blev man ompysslad av mamma, man fick ligga i soffan framför tv:n hela dagen om man ville. Sen köpte mamma alltid en tidning och godis, för det får man äta när man är sjuk :)
Och nu sitter vi här hela familjen framför tv:n och äter chips, för vi är alla lite sjuka.
Men nu är det inte lika roligt att vara sjuk för nu har man ingen som pysslar om en, men det känns rätt bra att få pyssla om sina barn istället:)
Och nu sitter vi här hela familjen framför tv:n och äter chips, för vi är alla lite sjuka.
Men nu är det inte lika roligt att vara sjuk för nu har man ingen som pysslar om en, men det känns rätt bra att få pyssla om sina barn istället:)
Alvedon, Ipren, Ibumetin...
listan kan göras lång när det kommer till receptfria värktabletter m.m.
Själv har jag bara alvedon till barnen hemma och Ipren till mig och Fidde, vi är inga stora fan av värktabletter. Självklart ger vi till barnen om dom mår dåligt, men inget i onödan.
Vet inte varför men jag har aldrig gillat att stoppa i mig värktabeletter, känns inte som att det hör hemma i min kropp. Men visst, mår jag jätte dåligt så är det klart att jag tar mig ett piller:)För jag vet ju att det hjälper för stunden.
Jag var hemma hos någon häromdagen och lånade deras toalett, samtidigt så tittade jag in i deras medicin skåp. Och herregud!, det var ju som att öppna dörren till ett helt litet miniapotek. Jag vet inte hur många olika värktabletter det fanns, både receptfria och på recept. Det fanns en himla massa andra piller där också, mot en rad grejer.
Visst man kan ju ha medicinska skäl till vissa tabletter men inte kan det väl behövas så många olika.
Är det bara jag som är fjantig med det här med att stoppa i sig massa piller och dylikt. Jag tycker det är jätte jobbigt, det känns verkligen som att jag förstör kroppen. För jag menar, förr i tiden hade man inga värktabletter, och dom överlevde ändå. Då tror jag mer på att man kan bli frisk av naturliga produkter, inte naturläkemdel för där är det också massa konstiga grejer tillsatta, utan t ex citron, vitlök, honung m.m.
Så här skrev Expressen 28 maj 2009:
"Svenskarna knaprar receptfria värktabletter som aldrig förr.
I fjol köpte varje svensk i genomsnitt värkmediciner för över två veckors bruk.
Svenskarnas värktablettinköp har ökat med 30 procent sedan 1999, visar statistik från Apoteket AB.
I genomsnitt köper varje svensk värktabletter för hela sexton dagars bruk förra året. Läkemedel med paracetamol, som Alvedon, och ibuprofen, som Ipren, är storsäljare.
Kan ge magbesvär:
Försäljningen av acetylsalicylsyra, i exempelvis Magnecyl, har minskat. Något som kan bero på att acetylsalicylsyra kan ge magbesvär, exempelvis blödningar.
Apotekare Kerstin Bergström säger till tidningen Dagens Medicin att en av förklaringarna till den ökade konsumtionen av värktabletter är ett tuffare samhälle där alltfler drabbas av stressrelaterad smärta i rygg och nacke.
Mer att välja på:
En annan förklaring är ett allt större utbud av värkmedicin i butikerna. Fler värkmediciner som tidigare var receptbelagda har blivit receptfria, exempelvis diklofenak, som Voltaren och Eeze, och naproxen, som Eox."
Jag förstår inte varför man ska behöva massa tabletter till precis allt. Blir man sjuk eller får ont någonstans, så kanske man ska ta och lugna ner sig lite i livet och vila ett par dagar. Förmodligen kommer man att må bättre då. Att röra på sig och få frisk luft tror jag också kan göra sitt.
Men det är bara mina tankar det.
Själv har jag bara alvedon till barnen hemma och Ipren till mig och Fidde, vi är inga stora fan av värktabletter. Självklart ger vi till barnen om dom mår dåligt, men inget i onödan.
Vet inte varför men jag har aldrig gillat att stoppa i mig värktabeletter, känns inte som att det hör hemma i min kropp. Men visst, mår jag jätte dåligt så är det klart att jag tar mig ett piller:)För jag vet ju att det hjälper för stunden.
Jag var hemma hos någon häromdagen och lånade deras toalett, samtidigt så tittade jag in i deras medicin skåp. Och herregud!, det var ju som att öppna dörren till ett helt litet miniapotek. Jag vet inte hur många olika värktabletter det fanns, både receptfria och på recept. Det fanns en himla massa andra piller där också, mot en rad grejer.
Visst man kan ju ha medicinska skäl till vissa tabletter men inte kan det väl behövas så många olika.
Är det bara jag som är fjantig med det här med att stoppa i sig massa piller och dylikt. Jag tycker det är jätte jobbigt, det känns verkligen som att jag förstör kroppen. För jag menar, förr i tiden hade man inga värktabletter, och dom överlevde ändå. Då tror jag mer på att man kan bli frisk av naturliga produkter, inte naturläkemdel för där är det också massa konstiga grejer tillsatta, utan t ex citron, vitlök, honung m.m.
Så här skrev Expressen 28 maj 2009:
"Svenskarna knaprar receptfria värktabletter som aldrig förr.
I fjol köpte varje svensk i genomsnitt värkmediciner för över två veckors bruk.
Svenskarnas värktablettinköp har ökat med 30 procent sedan 1999, visar statistik från Apoteket AB.
I genomsnitt köper varje svensk värktabletter för hela sexton dagars bruk förra året. Läkemedel med paracetamol, som Alvedon, och ibuprofen, som Ipren, är storsäljare.
Kan ge magbesvär:
Försäljningen av acetylsalicylsyra, i exempelvis Magnecyl, har minskat. Något som kan bero på att acetylsalicylsyra kan ge magbesvär, exempelvis blödningar.
Apotekare Kerstin Bergström säger till tidningen Dagens Medicin att en av förklaringarna till den ökade konsumtionen av värktabletter är ett tuffare samhälle där alltfler drabbas av stressrelaterad smärta i rygg och nacke.
Mer att välja på:
En annan förklaring är ett allt större utbud av värkmedicin i butikerna. Fler värkmediciner som tidigare var receptbelagda har blivit receptfria, exempelvis diklofenak, som Voltaren och Eeze, och naproxen, som Eox."
Jag förstår inte varför man ska behöva massa tabletter till precis allt. Blir man sjuk eller får ont någonstans, så kanske man ska ta och lugna ner sig lite i livet och vila ett par dagar. Förmodligen kommer man att må bättre då. Att röra på sig och få frisk luft tror jag också kan göra sitt.
Men det är bara mina tankar det.
21 feb. 2010
25 års festen avklarad..
Igår hade jag min 25-års fest ute i Ryd.
Det har varit en blandad resa till denna dag, med stress, gråt, skratt ja allt möjligt. Det gjorde ju inte saken bättre att det mesta gick emot mig under planerandet.
Att gå in på detaljer kommer ta för lång tid. Men jag kan ju säga att den här underbara snön har ju bidragit en viss del.. hmpfr...
Halva gårdagen ägnade jag åt att tycka synd om mig själv och gråta en skvätt.
Men till slut så ordnade det mesta upp sig och kvällen blev mycket lyckad.
Mat hade vi gjort till en hel armé kändes det som, för det var nog bara en tredjedel som gick åt. Det bjöds på pastasallad blandat med ruccolasallad, salt, peppar och gräddfil, sen hade vi olika tillbehör som bl a gurka, fetaost, majs och paprika till det och kall kycklingfilé. Så har vi inte tröttnat på pasta innan, så lär vi ju göra det efter den här veckan :)
Förstår inte varför det ska vara så himla svårt att räkna på hur mycket som kommer att gå åt. Vi lyckades ju överdriva ganska rejält både med mat och dryck och efterrätt.. hahaha, men det är ju bättre att det blir över än att folk inte ska kunna äta så dom blir mätta.
Vi körde en rolig lek igår, där vi gick tipspromenad och svarade på frågor. När alla var klara blev varje fråga en utmaning för tre personer, personen som vann utmaning blev rätt svar på den frågan.
Vi dansade, pratade, skrattade, drack, rökte, flummade, och dansade lite mer:) En mycket härlig kväll.
Saknade min ena lillasyster bara, som inte kunde komma, hade varit jätte roligt. Men hon hade sina skäl om man säger så..
Självklart saknade jag alla dom andra som inte kunde komma heller, men så är det.
Kvällen slutade dock lite jobbigt för min del. Jag fick feber i slutet av kvällen och hade feberfrossa (inte fyllefrossa)
i 2 timmar innan jag kom på att jag hade alvedon i jackfickan...
Så en timme efter intagna alvedon kände jag hur varmt och skönt det egentligen var i sängen...
Jag fick många fina presenter också, det blev bl a pengar till en spaaweekend, diverse kläder, nya glasögon, ljus och ljushållare i massor, TW burkar, ett jätte vacker armband.
Den bästa presenten av dom alla en ny kamera av min älskade sambo. En väldigt bra kamera dessutom, jag tycker det är så roligt att ta kort..
Det har varit en blandad resa till denna dag, med stress, gråt, skratt ja allt möjligt. Det gjorde ju inte saken bättre att det mesta gick emot mig under planerandet.
Att gå in på detaljer kommer ta för lång tid. Men jag kan ju säga att den här underbara snön har ju bidragit en viss del.. hmpfr...
Halva gårdagen ägnade jag åt att tycka synd om mig själv och gråta en skvätt.
Men till slut så ordnade det mesta upp sig och kvällen blev mycket lyckad.
Mat hade vi gjort till en hel armé kändes det som, för det var nog bara en tredjedel som gick åt. Det bjöds på pastasallad blandat med ruccolasallad, salt, peppar och gräddfil, sen hade vi olika tillbehör som bl a gurka, fetaost, majs och paprika till det och kall kycklingfilé. Så har vi inte tröttnat på pasta innan, så lär vi ju göra det efter den här veckan :)
Förstår inte varför det ska vara så himla svårt att räkna på hur mycket som kommer att gå åt. Vi lyckades ju överdriva ganska rejält både med mat och dryck och efterrätt.. hahaha, men det är ju bättre att det blir över än att folk inte ska kunna äta så dom blir mätta.
Vi körde en rolig lek igår, där vi gick tipspromenad och svarade på frågor. När alla var klara blev varje fråga en utmaning för tre personer, personen som vann utmaning blev rätt svar på den frågan.
Vi dansade, pratade, skrattade, drack, rökte, flummade, och dansade lite mer:) En mycket härlig kväll.
Saknade min ena lillasyster bara, som inte kunde komma, hade varit jätte roligt. Men hon hade sina skäl om man säger så..
Självklart saknade jag alla dom andra som inte kunde komma heller, men så är det.
Kvällen slutade dock lite jobbigt för min del. Jag fick feber i slutet av kvällen och hade feberfrossa (inte fyllefrossa)
i 2 timmar innan jag kom på att jag hade alvedon i jackfickan...
Så en timme efter intagna alvedon kände jag hur varmt och skönt det egentligen var i sängen...
Jag fick många fina presenter också, det blev bl a pengar till en spaaweekend, diverse kläder, nya glasögon, ljus och ljushållare i massor, TW burkar, ett jätte vacker armband.
Den bästa presenten av dom alla en ny kamera av min älskade sambo. En väldigt bra kamera dessutom, jag tycker det är så roligt att ta kort..
19 feb. 2010
Hjärnan är proppfull
Har ni tänkt på att alla egentligen är väldigt smarta. Ett bevis på att man alltid kan lära sig något och få det att fastna är att alla (dom flesta iaf) kan så otroligt många olika telefonnummer, gator, postnummer, m.m.
Kan man lära sig så mycket nummer utantill, så borde man ju kunna lära sig vad som helst och få det att fastna. Man måste bara se till att använda sig av det i vardagen.
Jag vet inte hur många olika nummer och adresser m.m jag kan i huvudet. Men jag kommer ju fortfarande ihåg mitt telefonnummer från när jag bodde i Barnarp när jag var 0-11 år. Tänker dock inte skriva det här:), eftersom det förmodligen är någon som har det nummret nu.
Men om man skulle ta och skriva upp alla telefonnummer (både mobil och hem), adresser, och kanske födelsedagar, då skulle man nog bli chockad över hur lång den listan skulle bli. Jag tror inte att man riktigt vet hur mycket man faktiskt kan utantill.
Så om man någon gång tycker att "jag kan ju ingenting", så kan man tänka på det.
Sen är det klart att man lär ju sig lättare om det är något man är intresserad av, för då vill man ju veta. Men telefonnummer känns inte som man väljer att lära sig. Utan det är något som bara blir att man lär sig, eftersom vi använder oss av det dagligen eller varje vecka.
Sen finns det vissa nummer som bara är helt omöjligt att lära sig, iaf så har jag sådana nummer. T ex min ena lillasysters mobilnummer, det vet jag inte hur många gånger jag har fösökt att lära mig, men det vill inte fastna. Visserligen använder jag inte det nummret så ofta och det är ju säkert därför jag inte lär mig det, för jag har inget behov av att lära mig det.
Morgonstund har guld i mun...
...heter det ju. Men jag vet inte riktigt om jag håller med idag. Att vakna (eller jag hade la inte riktigt somnat ordentligt någon gång under natten ändå) med huvudvärk och påsar som hänger långt ner på kinderna är inte någon drömm morgon för mig.
Massa snö har det kommit i natt precis som utlovat. När man väl vill att väderkanalerna ska ljuga (som dom brukar göra när dom säger att det ska bli sol och varmt och sedan kommer det regn)då gör dom det inte.
Min duktiga sambo var uppe vid 5 för att skotta uppfarten i morse, tycker jag var bra. Fast hade han inte skottat så hade han ju inte kommit ut med bilen. En puss till dig :-*
Jag vill verkligen bara lägga mig i sängen nu och sova ett par timmar eller dagar. Men det tycker inte min bebis är någon bra idé, för hon vill ju inte vara vaken själv:)
Nu börjar det gny lite ifrån sovrummet från storatjejen som förmodligen håller på att vakna me.
Idag skulle jag åkt till skyttepaviljongen och fixat iordning för mitt kalas, men så blev det icke. Får försöka förbereda den mesta maten här hemma, (japp nu kom storatjejen), för sen när Fidde kommer hem ifrån jobbet så åker vi ut till ryd och dukar och dekorerar m.m.
Tänkte jag får gå ner till Modelinn och leta efter något fint att ha på mig.
Hade ju helst velat gå på stan och se om man hade hittat något på rean, för man är ju inte jätte rik när man går hemma på mammaledighet och halva släkten fyller år i december-februari
Nu är det dags att äta frukost, sen får det nog bli en promenad, för just nu ser det inte ut att snöa eller blåsa så mycket.
Massa snö har det kommit i natt precis som utlovat. När man väl vill att väderkanalerna ska ljuga (som dom brukar göra när dom säger att det ska bli sol och varmt och sedan kommer det regn)då gör dom det inte.
Min duktiga sambo var uppe vid 5 för att skotta uppfarten i morse, tycker jag var bra. Fast hade han inte skottat så hade han ju inte kommit ut med bilen. En puss till dig :-*
Jag vill verkligen bara lägga mig i sängen nu och sova ett par timmar eller dagar. Men det tycker inte min bebis är någon bra idé, för hon vill ju inte vara vaken själv:)
Nu börjar det gny lite ifrån sovrummet från storatjejen som förmodligen håller på att vakna me.
Idag skulle jag åkt till skyttepaviljongen och fixat iordning för mitt kalas, men så blev det icke. Får försöka förbereda den mesta maten här hemma, (japp nu kom storatjejen), för sen när Fidde kommer hem ifrån jobbet så åker vi ut till ryd och dukar och dekorerar m.m.
Tänkte jag får gå ner till Modelinn och leta efter något fint att ha på mig.
Hade ju helst velat gå på stan och se om man hade hittat något på rean, för man är ju inte jätte rik när man går hemma på mammaledighet och halva släkten fyller år i december-februari
Nu är det dags att äta frukost, sen får det nog bli en promenad, för just nu ser det inte ut att snöa eller blåsa så mycket.
18 feb. 2010
Förbannade snö!!!!!!
Jävla helvetes väder rent ut sagt. Jag är så irriterad på det här vädret. Allt ska bara strula hela tiden när det ska hålla på och snöa så här.
Hade tänkt att göra iordning för mitt kalas imorgon, men nähä, för nu ska det bli snöoväder. Så mormor och morfar kommer inte hit så jag kan låna deras bil, och tågen kommer inte gå normalt imorgon så jag kan inte ta våran bil för den måste fidde ha så han kommer till jobbet.
Mammas bil kan jag inte heller låna för dom ska till motala. Jeanette skulle ha hjälpt mig, visst vi hade kunnat åka en bil, om vi hade fått plats.
Det känns bara som om allt kommer att bli pannkaka, för det räcker ju inte med att det ska snöa nu. Utan sen på lördag när kalaset är, ja då ska det bli ännu värre än nu. Ahhhhhh.....
Det kommer säkert inte att komma fram på vägarna och allt kommer bli inställt. Åhhh allt känns bara helt fel just nu.
Hade ju tänkt att åka in till stan imorgon också, utan barn, för att köpa mig något fint att ha på mig på kalaset. Men det sket sig också, så jag får väl rota i garderoben efter nått.
Det här inlägget blev väldigt negativt, men just nu känner jag mig väldigt negativ.
Hade tänkt att göra iordning för mitt kalas imorgon, men nähä, för nu ska det bli snöoväder. Så mormor och morfar kommer inte hit så jag kan låna deras bil, och tågen kommer inte gå normalt imorgon så jag kan inte ta våran bil för den måste fidde ha så han kommer till jobbet.
Mammas bil kan jag inte heller låna för dom ska till motala. Jeanette skulle ha hjälpt mig, visst vi hade kunnat åka en bil, om vi hade fått plats.
Det känns bara som om allt kommer att bli pannkaka, för det räcker ju inte med att det ska snöa nu. Utan sen på lördag när kalaset är, ja då ska det bli ännu värre än nu. Ahhhhhh.....
Det kommer säkert inte att komma fram på vägarna och allt kommer bli inställt. Åhhh allt känns bara helt fel just nu.
Hade ju tänkt att åka in till stan imorgon också, utan barn, för att köpa mig något fint att ha på mig på kalaset. Men det sket sig också, så jag får väl rota i garderoben efter nått.
Det här inlägget blev väldigt negativt, men just nu känner jag mig väldigt negativ.
17 feb. 2010
Sport
Vilken hysteri det ska vara kring all denna sport. Är det inte hockey så är det fotboll eller tennis eller varför inte OS. Jag tycker att det är så ointressant.
Kanske är det så att jag tycker det är extra tråkigt eftersom jag lever ihop med en sportnörd, som verkligen tittar och lyssnar och läser om allt som har med sport att göra.
Man kan ju tycka att jag också borde bli intresserad av sport när det är så mycket sport som rullar på tv:n gämt, men inte ens lite har det påverkat mig.
Skönt tycker jag, men tråkigt att (nästan) aldrig få titta på mina program som jag tycker är intressanta. Typ förlossningskliniken, komediserier eller matprogram. Jag är oftast ganska öppen på att se det mesta, men gränsen går verligen vid sport. Dans är intressant, men det anser min sambo inte är någon sport.
Så här sitter jag vid datorn och glömmer helt bort tiden medans sambon sitter klistrad vid tv:n och lever sig in så pass att man kan tro han är där. Han varken ser eller hör något annat.
Hörde ett stort neeeeeej, när Anja föll, så jag ägnar henne en tanke och hoppas hon klarar sig utan allvarligare skador.
Kanske är det så att jag tycker det är extra tråkigt eftersom jag lever ihop med en sportnörd, som verkligen tittar och lyssnar och läser om allt som har med sport att göra.
Man kan ju tycka att jag också borde bli intresserad av sport när det är så mycket sport som rullar på tv:n gämt, men inte ens lite har det påverkat mig.
Skönt tycker jag, men tråkigt att (nästan) aldrig få titta på mina program som jag tycker är intressanta. Typ förlossningskliniken, komediserier eller matprogram. Jag är oftast ganska öppen på att se det mesta, men gränsen går verligen vid sport. Dans är intressant, men det anser min sambo inte är någon sport.
Så här sitter jag vid datorn och glömmer helt bort tiden medans sambon sitter klistrad vid tv:n och lever sig in så pass att man kan tro han är där. Han varken ser eller hör något annat.
Hörde ett stort neeeeeej, när Anja föll, så jag ägnar henne en tanke och hoppas hon klarar sig utan allvarligare skador.
Många mil
Jag har funderat på hur många mil man går under en mammaledighet.
Om man som jag då inte har någon bil under dagarna.
För det blir ju endel promenader. Min bebis sover ju oftast bäst i vagnen så två promenader varje dag minst blir det. Varje morgon när vi lämnar Novalie på dagis går vi en sväng så att Lovisa får sova, och det är rätt skönt att vara ute på morgonen man får energi för dagen. Särskilt nu när det börjar bli lite ljusare.
Sen Blir det oftast en promenad innan vi hämtar Novalie på dagis, för då är det dags att sova för bebis igen.
Man har ju andra ärenden också att göra under dagarna, bvc, handla mat, gå till apoteket, vara hundvakt m.m.
Visserligen gör man inte alla saker på en och samma dag (även om det faktiskt har hänt), men det blir ju endel promenader fram och tillbaka.
Man får väldigt bra träning av promenader tycker jag. Jag är inget stort fan av att träna, tycker det är tråkigt. Men att vara ute och promenera tycker jag är skönt. Dels känner jag att min kropp tränar, dels får jag frisk luft och jag får min kondition. Frisk luft har jag märkt är väldigt bra för att bli på bättre humör och inte vara lika trött.
Det funkar för mig iaf.
Dom dagarna Novalie är ledig från dagis får man nästan dubbel träning, för då räcker det inte med att dra en vagn framför sig i den här härliga snön. Då ska man även ha en pulka att släpa på, som helst inte ska glida smidigt på snön utan gärna fastna.
Det kallar jag helkroppsträning, för då tränar jag verkligen allt.
Axlar, armar, mage, ben, rumpa, vader och rygg.
Synd bara att man inte är lika effektiv när man börjar jobba sen igen. Måste verkligen se till så att man får ordentligt med träning sen också. För man mår så himla mycket bättre av det.
Om man som jag då inte har någon bil under dagarna.
För det blir ju endel promenader. Min bebis sover ju oftast bäst i vagnen så två promenader varje dag minst blir det. Varje morgon när vi lämnar Novalie på dagis går vi en sväng så att Lovisa får sova, och det är rätt skönt att vara ute på morgonen man får energi för dagen. Särskilt nu när det börjar bli lite ljusare.
Sen Blir det oftast en promenad innan vi hämtar Novalie på dagis, för då är det dags att sova för bebis igen.
Man har ju andra ärenden också att göra under dagarna, bvc, handla mat, gå till apoteket, vara hundvakt m.m.
Visserligen gör man inte alla saker på en och samma dag (även om det faktiskt har hänt), men det blir ju endel promenader fram och tillbaka.
Man får väldigt bra träning av promenader tycker jag. Jag är inget stort fan av att träna, tycker det är tråkigt. Men att vara ute och promenera tycker jag är skönt. Dels känner jag att min kropp tränar, dels får jag frisk luft och jag får min kondition. Frisk luft har jag märkt är väldigt bra för att bli på bättre humör och inte vara lika trött.
Det funkar för mig iaf.
Dom dagarna Novalie är ledig från dagis får man nästan dubbel träning, för då räcker det inte med att dra en vagn framför sig i den här härliga snön. Då ska man även ha en pulka att släpa på, som helst inte ska glida smidigt på snön utan gärna fastna.
Det kallar jag helkroppsträning, för då tränar jag verkligen allt.
Axlar, armar, mage, ben, rumpa, vader och rygg.
Synd bara att man inte är lika effektiv när man börjar jobba sen igen. Måste verkligen se till så att man får ordentligt med träning sen också. För man mår så himla mycket bättre av det.
16 feb. 2010
Att säga till andras barn.
Jag tycker det är svårt att säga till andras barn, när det handlar om det mesta. Att säga till sina egna och tillrättavisa dom har jag inga problem med, men när det handlar om andras barn tycker jag är svårt.
Det spelar ingen roll om det är mina syskonbarn, kompisbarn eller främmande barn.
Vet inte varför riktigt, men det känns som att jag inte har rätt till att säga ifrån på andras.
Egentligen vet jag ju att jag har det, för jag vill ju själv att andra ska kunna säga till mina barn om dom uppför sig illa. Fast ibland vet man ju inte hur föräldrarna ska reagera eller barnen. Vissa föräldrar anser ju att deras barn aldrig gör något fel och om dom gör det så beror det på andra.
Det kan vara lite känsligt tycker jag.
Samtidigt kan det ju vara bra att säga till andras barn, för oftast så lyssnar ju barn mer på någon som inte är mamma och pappa. Det är ju också så att som förälder kan man ju inte alltid se och höra vad sina barn gör. Men säger man till ett barn kan dom ju blåneka och då står ditt ord mot barnens när föräldrarna kommer. Och i en sådan situation tar nog de flesta föräldrarna sina barns parti, om det inte handlar om allvarliga saker. Man vill ju inte att föräldrarna ska tycka att man skäller ut deras barn för dom har ju inte gjort något. Och man vill ju inte få andras barn att gråta eller tycka illa om en själv.
Alla har ju olika regler om vad dom tycker att barn får och inte får göra. Så trampar man på deras regler kan dom ju tro att jag tycker att dom inte vet hur man uppfostrar barn. Men samtidigt så kan det ju också vara så när man har olika sett att se det.
Men det är som en oskriven regel att man inte får ifrågasätta någons sätt att uppfostra, för då säger man indirekt att dom är dåliga föräldrar.
Jag tycker iaf det är svårt, även om vissa kan tycka att det är en bagatel. Jag får se till att stå på mig lite, att våga lite. För vad är det värsta som kan hända. Blir någon sur på mig så är det ju upp till dom, för varför skulle jag stå och ljuga om att deras barn beter sig illa.
Det spelar ingen roll om det är mina syskonbarn, kompisbarn eller främmande barn.
Vet inte varför riktigt, men det känns som att jag inte har rätt till att säga ifrån på andras.
Egentligen vet jag ju att jag har det, för jag vill ju själv att andra ska kunna säga till mina barn om dom uppför sig illa. Fast ibland vet man ju inte hur föräldrarna ska reagera eller barnen. Vissa föräldrar anser ju att deras barn aldrig gör något fel och om dom gör det så beror det på andra.
Det kan vara lite känsligt tycker jag.
Samtidigt kan det ju vara bra att säga till andras barn, för oftast så lyssnar ju barn mer på någon som inte är mamma och pappa. Det är ju också så att som förälder kan man ju inte alltid se och höra vad sina barn gör. Men säger man till ett barn kan dom ju blåneka och då står ditt ord mot barnens när föräldrarna kommer. Och i en sådan situation tar nog de flesta föräldrarna sina barns parti, om det inte handlar om allvarliga saker. Man vill ju inte att föräldrarna ska tycka att man skäller ut deras barn för dom har ju inte gjort något. Och man vill ju inte få andras barn att gråta eller tycka illa om en själv.
Alla har ju olika regler om vad dom tycker att barn får och inte får göra. Så trampar man på deras regler kan dom ju tro att jag tycker att dom inte vet hur man uppfostrar barn. Men samtidigt så kan det ju också vara så när man har olika sett att se det.
Men det är som en oskriven regel att man inte får ifrågasätta någons sätt att uppfostra, för då säger man indirekt att dom är dåliga föräldrar.
Jag tycker iaf det är svårt, även om vissa kan tycka att det är en bagatel. Jag får se till att stå på mig lite, att våga lite. För vad är det värsta som kan hända. Blir någon sur på mig så är det ju upp till dom, för varför skulle jag stå och ljuga om att deras barn beter sig illa.
15 feb. 2010
Skillnader
För några dagar sen låg jag och funderade på skillnader mellan män och kvinnor. Lovisa är ju som sagt lite sjuk och har det jobbigt redan med sina eksem och så. Så många kvällar har jag varit orolig för henne, jag har grubblat och funderat hur jag ska göra för att hjälpa henne.
Vilket har påverkat mig mycket eftersom jag har svårt för att somna pga alla tankar, och jag måste gå och titta till henne hela tiden för att se så hon kan andas m.m.
Sen skulle jag ha bilen en dag så Fidde skulle åka tåg till jobbet. Jag vet inte hur många gånger han frågade mig om när det gick från stationen och när han var tvungen att gå hemifrån, hur han skulle göra med kortet, om jag är säker på att tåget går osv.
Det var samma dag som Lovisa hade fått sin hemska hosta, så när vi låg där i sängen på kvällen, låg jag och var orolig över hur Lovisa mådde, medans Fidde låg och oroade sig över att åka tåg till jobbet.
Den natten sov vi båda dåligt men av helt olika anledningar.
Är det så att kvinnor oroar sig mer över sina barn och funderar mycket mer på allt runt omkring. Ligger det i våran natur.
Och ligger det i mannens natur att inte oroa sig lika mycket.
Är det bara så det ska vara, kan det vara så att mannen är lite mer egoistisk och stoltare än kvinnan.
Vilket har påverkat mig mycket eftersom jag har svårt för att somna pga alla tankar, och jag måste gå och titta till henne hela tiden för att se så hon kan andas m.m.
Sen skulle jag ha bilen en dag så Fidde skulle åka tåg till jobbet. Jag vet inte hur många gånger han frågade mig om när det gick från stationen och när han var tvungen att gå hemifrån, hur han skulle göra med kortet, om jag är säker på att tåget går osv.
Det var samma dag som Lovisa hade fått sin hemska hosta, så när vi låg där i sängen på kvällen, låg jag och var orolig över hur Lovisa mådde, medans Fidde låg och oroade sig över att åka tåg till jobbet.
Den natten sov vi båda dåligt men av helt olika anledningar.
Är det så att kvinnor oroar sig mer över sina barn och funderar mycket mer på allt runt omkring. Ligger det i våran natur.
Och ligger det i mannens natur att inte oroa sig lika mycket.
Är det bara så det ska vara, kan det vara så att mannen är lite mer egoistisk och stoltare än kvinnan.
Utmattad
Ännu en natt av vakenhet. När kroppen väl har vant sig vid att få sova på natten så blir Lovisa sjuk. Hon har haft feber ett par dagar är mega förkyld och hostar illa. Det är svårt för henne att andas och sen vaknar hon av sin egen hosta, så det har varit kinkigt ett par nätter nu.
Jag känner direkt att kroppen inte är van vid att vara vaken på nätterna nu, eftersom hon hade börjat sova på nätterna. Så man blir helt utmattad, blir liksom lite snurrig och varm av sömnbrist.
Vi får väl hoppas att hon blir bättre snart, hon hade ingen feber igår iaf men hon är ju som sagt mkt förkyld och hostar. Sen har hon inte någon matlust och det tycker jag är lite oroande. Visst att man inte äter lika bra när man mår dåligt men hon hade gått neråt på sin viktkurva när vi var på bvc i fredags och då hade hon ändå ätit normalt innan det.
Ska försöka vila lite nu när hon sover, fast som vanligt så kommer hon väl att vakna så fort jag lagt mig tillrätta. (Positiva Elin:))
Jag känner direkt att kroppen inte är van vid att vara vaken på nätterna nu, eftersom hon hade börjat sova på nätterna. Så man blir helt utmattad, blir liksom lite snurrig och varm av sömnbrist.
Vi får väl hoppas att hon blir bättre snart, hon hade ingen feber igår iaf men hon är ju som sagt mkt förkyld och hostar. Sen har hon inte någon matlust och det tycker jag är lite oroande. Visst att man inte äter lika bra när man mår dåligt men hon hade gått neråt på sin viktkurva när vi var på bvc i fredags och då hade hon ändå ätit normalt innan det.
Ska försöka vila lite nu när hon sover, fast som vanligt så kommer hon väl att vakna så fort jag lagt mig tillrätta. (Positiva Elin:))
14 feb. 2010
Alla Hjärtans Dag
Idag är det då Alla Hjärtans Dag, en dag man ska spendera med dom man älskar.
Så här säger Wikipedia, den fria encyklopedin, om uppkomsten av Alla Hjärtans Dag.
Alla hjärtans dag (ibland Vändag i Finland) är en temadag som firas den 14 februari varje år och har sitt ursprung i traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England. Den kallas därför också Valentindagen eller Sankt Valentins dag.
Firandet av ett helgon med namnet Valentinus den 14 februari började inom den katolska kyrkan redan i slutet av 400-talet, men exakt vem denne var är oklart. Flera olika martyrer med namnet Valentinus från 200- och 300-talet är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem. Enligt en sen medeltida helgonlevnad ska Sankt Valentinus ha återgett synen åt sin fångvaktares dotter - något som kom att inlemmas i vissa moderna historier om Sankt Valentin.
Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med minst ett år framöver. Även i Sverige har seden att på lek para ihop flickor och pojkar funnits men i tradition varit förlagd till pingsten.
I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade, och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Det var först då som helgonet som sådant började förknippas med kärlek. Under medeltiden uppstod där också en sed att skriva kärleksbrev med rimmade dikter till sin käraste, och senare på 1800-talet blev tryckta och utsirade valentinkort, ofta utsmyckade med sidenband och spetsar, populära. I dag är Valentindagen starkt uppmärksammad i alla engelsktalande länder, där kärleksbrev och små presenter brukar givas bort.
Olika berättelser med romantiskt innehåll har också kommit till. Enligt en av dessa var Sankt Valentin en kristen som levde i Rom på 200-talet och fick lida martyrdöden efter att ha trotsat kejsar Claudius II förbud att viga unga par. Innan han avrättades lyckades han smuggla ut ett kort till fångvaktarens dotter (jämför med den medeltida legenden ovan) som han var mycket förälskad i: det första Valentinkortet och ursprung till seden att skicka kort denna dag. Valentin sägs även ha haft för vana att plocka blommor i trädgården och ge dem till älskande par. Detta påstås ha givit upphov till seden att ge varandra blommor på Alla hjärtans dag.
Den äldsta bevarade valentinhälsningen är från 1477, då den unga Margery Brew skickade en hälsning till sin trolovade som hon kallade sin "worshipful and well beloved valentine".
I modern tid:
I Sverige har firandet av S:t Valentin och Alla hjärtans dag inte förekommit i någon större utsträckning förrän på 1960-talet, då det lanserades av kommersiella skäl och genom amerikansk kulturell påverkan. NK-varuhuset försökte lansera seden, men det tog tid innan firandet blev mer än det hjärtformade gelégodiset. Under 1990-talet tog dock firandet fart (kanske som en följd av uppmärksamheten i skolorna) och har funnit sin plats som Alla Hjärtans dag i den svenska högtidskalendern.
I Japan är det vanligt förekommande att flickor ger "tyckaomchoklad" och "pliktchoklad" till vänner och pojkar de tycker om. Detta i sin tur medför att pojkarna förväntas ge tillbaka något den 14 mars på "White day".
I Finland har dagen uppmärksammats sedan år 1987 då den upptogs i kalendern. Under Alla hjärtans dag uppmuntrar bland annat Finlands Röda kors människor att delta i frivillig vänarbete.
I Kroatien är det inte ovanligt att pojkar ger licitarhjärtan till personen de tycker om
Önskar alla en helt underbar dag -->->--@
Så här säger Wikipedia, den fria encyklopedin, om uppkomsten av Alla Hjärtans Dag.
Alla hjärtans dag (ibland Vändag i Finland) är en temadag som firas den 14 februari varje år och har sitt ursprung i traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England. Den kallas därför också Valentindagen eller Sankt Valentins dag.
Firandet av ett helgon med namnet Valentinus den 14 februari började inom den katolska kyrkan redan i slutet av 400-talet, men exakt vem denne var är oklart. Flera olika martyrer med namnet Valentinus från 200- och 300-talet är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem. Enligt en sen medeltida helgonlevnad ska Sankt Valentinus ha återgett synen åt sin fångvaktares dotter - något som kom att inlemmas i vissa moderna historier om Sankt Valentin.
Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med minst ett år framöver. Även i Sverige har seden att på lek para ihop flickor och pojkar funnits men i tradition varit förlagd till pingsten.
I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade, och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Det var först då som helgonet som sådant började förknippas med kärlek. Under medeltiden uppstod där också en sed att skriva kärleksbrev med rimmade dikter till sin käraste, och senare på 1800-talet blev tryckta och utsirade valentinkort, ofta utsmyckade med sidenband och spetsar, populära. I dag är Valentindagen starkt uppmärksammad i alla engelsktalande länder, där kärleksbrev och små presenter brukar givas bort.
Olika berättelser med romantiskt innehåll har också kommit till. Enligt en av dessa var Sankt Valentin en kristen som levde i Rom på 200-talet och fick lida martyrdöden efter att ha trotsat kejsar Claudius II förbud att viga unga par. Innan han avrättades lyckades han smuggla ut ett kort till fångvaktarens dotter (jämför med den medeltida legenden ovan) som han var mycket förälskad i: det första Valentinkortet och ursprung till seden att skicka kort denna dag. Valentin sägs även ha haft för vana att plocka blommor i trädgården och ge dem till älskande par. Detta påstås ha givit upphov till seden att ge varandra blommor på Alla hjärtans dag.
Den äldsta bevarade valentinhälsningen är från 1477, då den unga Margery Brew skickade en hälsning till sin trolovade som hon kallade sin "worshipful and well beloved valentine".
I modern tid:
I Sverige har firandet av S:t Valentin och Alla hjärtans dag inte förekommit i någon större utsträckning förrän på 1960-talet, då det lanserades av kommersiella skäl och genom amerikansk kulturell påverkan. NK-varuhuset försökte lansera seden, men det tog tid innan firandet blev mer än det hjärtformade gelégodiset. Under 1990-talet tog dock firandet fart (kanske som en följd av uppmärksamheten i skolorna) och har funnit sin plats som Alla Hjärtans dag i den svenska högtidskalendern.
I Japan är det vanligt förekommande att flickor ger "tyckaomchoklad" och "pliktchoklad" till vänner och pojkar de tycker om. Detta i sin tur medför att pojkarna förväntas ge tillbaka något den 14 mars på "White day".
I Finland har dagen uppmärksammats sedan år 1987 då den upptogs i kalendern. Under Alla hjärtans dag uppmuntrar bland annat Finlands Röda kors människor att delta i frivillig vänarbete.
I Kroatien är det inte ovanligt att pojkar ger licitarhjärtan till personen de tycker om
Önskar alla en helt underbar dag -->->--@
13 feb. 2010
kalas
Idag har vi haft kalas för Emil. (Fiddes son) Vi blev ganska många och ljudnivån var hög :)
Vi bjöd på tacos och marrängsvish (stavning?) samt lite öl och vin. Thomas och Gunilla med barn stannade och tittade på melodifestivalen med oss. Vi har haft en trevlig kväll och det var rätt låtar som vann.
Kom på att det inte var så jätte bra att blogga efter att man druckigt några glas vin, blir ju lätt lite felstavningar :)
Så det får nog räcka för nu.
Min lilla bebis är fortf sjuk men hon har dock ingen feber för tillfället, hoppas på att hon sover inatt. Nu i nattas somnade hon 5 i morse, inget roligt.
Emil har fått för sig att han ska väcka oss i morgon med en smällare, men det tyckte inte jag lät som en bra i idé...
Vill ju gärna sova om man kan...
Så vi får väl se vad morgondagen har att erbjuda.
Vi bjöd på tacos och marrängsvish (stavning?) samt lite öl och vin. Thomas och Gunilla med barn stannade och tittade på melodifestivalen med oss. Vi har haft en trevlig kväll och det var rätt låtar som vann.
Kom på att det inte var så jätte bra att blogga efter att man druckigt några glas vin, blir ju lätt lite felstavningar :)
Så det får nog räcka för nu.
Min lilla bebis är fortf sjuk men hon har dock ingen feber för tillfället, hoppas på att hon sover inatt. Nu i nattas somnade hon 5 i morse, inget roligt.
Emil har fått för sig att han ska väcka oss i morgon med en smällare, men det tyckte inte jag lät som en bra i idé...
Vill ju gärna sova om man kan...
Så vi får väl se vad morgondagen har att erbjuda.
12 feb. 2010
Krav, krav, krav
Jag är så trött på att det ska finnas krav överallt, på alla människor. Är det inte dom egna kraven man har på sig själv så är det från andra människor eller från samhället och världen.
Krav på att man ska vara på ett visst sätt, man ska klara av vissa saker, man ska vara duktig på allt och man ska ha snälla väluppfostrade barn, man ska ha det rent och snyggt hemma, det ska vara det ena med det andra.
Jag är så trött på det, för det kan ju inte finnas en enda människa som klarar av att uppnå allt det själv. Man kan inte vara bäst i allt och ha det snyggt och städat hemma jämt, man kan inte alltid ha snälla barn, för dom agerar som dom vill även om man lär dom vissa saker. Man kan inte alltid vara pigg och alert och tycka att livet är underbart.
Inte när man befinner sig i småbarnstiden iaf. Då är man trött och grinig när saker inte går som man vill, och det händer ofta.
Allt tar dubbelt så lång tid, och när man väl tycker att man har koll på saker så händer det alltid något oväntat.
När man tycker att man är duktig och har gjort ett bra jobb eller känner sig nöjd med sig själv så kan en liten, liten kommentar om något som rör just det man tyckte var bra förstör hela dagen och självförtroendet sjunker igen.
Ett litet exempel:
Vi låg i sängen och mös på morgonen, jag och tjejerna. Lovisa låg och sov och Novalie ville gå upp och titta på tv. Jag satte på tv:n och gick och la mig igen, för det är så skönt när man kan göra det. Det behövs alltid lite extra energi och det kan man få av att bara ligga i sängen en halvtimme extra när man får tillfälle. Vi åt frukost och allt gick smidigt och bra, tills vi skulle klä på oss med mera och Novalie ska bara göra det ena med det andra. Vi skulle ju självklart iväg till bvc på morgonen också så vi hade inte tid med fjanterier.
Så ringer mamma vid 10.00 och frågar vad jag gör.
-Borstar tänderna. -Nu!, har ni legat länge eller? -Nä, inte så jätte, vad då då?
-Tänkte bara eftersom du borstar tänderna. -Men det tar lite tid med 2 barn, med salvor och kläder och mat och blöjbyten. -Hahah, jag vet.
Vad då hahaha, jag vet. Hur ska jag tolka det, jag hörde ju på hennes ton att det var ju ingen sympati där. Och sen vet jag inte hur jag ska tolka det här med att, har ni legat länge eller. So what, om vi har legat lite längre det kan ju kanske vara skönt när man inte är så himla pigg och det ska strula med barnen. Varför hånar hon när hon själv har haft 3 barn och hon vet att vi har det jobbigt.
Då kännde jag bara att jag var en dålig mamma för att allt inte flöt på...
Hon kunde ju istället kanske ha varit lite mer stöttande i sina uttal, så kanske jag hade klarat av mina situationer lite lättar, eller iaf kännt att jag hade stöd från henne.
Man kan inte uppnå alla krav som finns på en, och när man tänker på alla krav som finns på en som man inte klarar av då trycks man ganska lätt ner i skorna.
Man försöker och försöker för att vara en bra mamma i alla lägen, för att vara en bra sambo i alla lägen, för att vara en bra dotter och syster i alla lägen. Men det är inte så himla enkelt. Man orkar inte helt enkelt. Och börjar man tänka på sig själv lite, ja då är man självupptagen och bryr sig inte om andra.
Men samtidigt måste man ju bry sig om sig själv för det kan man inte räkna med att andra gör.
Krav på att man ska vara på ett visst sätt, man ska klara av vissa saker, man ska vara duktig på allt och man ska ha snälla väluppfostrade barn, man ska ha det rent och snyggt hemma, det ska vara det ena med det andra.
Jag är så trött på det, för det kan ju inte finnas en enda människa som klarar av att uppnå allt det själv. Man kan inte vara bäst i allt och ha det snyggt och städat hemma jämt, man kan inte alltid ha snälla barn, för dom agerar som dom vill även om man lär dom vissa saker. Man kan inte alltid vara pigg och alert och tycka att livet är underbart.
Inte när man befinner sig i småbarnstiden iaf. Då är man trött och grinig när saker inte går som man vill, och det händer ofta.
Allt tar dubbelt så lång tid, och när man väl tycker att man har koll på saker så händer det alltid något oväntat.
När man tycker att man är duktig och har gjort ett bra jobb eller känner sig nöjd med sig själv så kan en liten, liten kommentar om något som rör just det man tyckte var bra förstör hela dagen och självförtroendet sjunker igen.
Ett litet exempel:
Vi låg i sängen och mös på morgonen, jag och tjejerna. Lovisa låg och sov och Novalie ville gå upp och titta på tv. Jag satte på tv:n och gick och la mig igen, för det är så skönt när man kan göra det. Det behövs alltid lite extra energi och det kan man få av att bara ligga i sängen en halvtimme extra när man får tillfälle. Vi åt frukost och allt gick smidigt och bra, tills vi skulle klä på oss med mera och Novalie ska bara göra det ena med det andra. Vi skulle ju självklart iväg till bvc på morgonen också så vi hade inte tid med fjanterier.
Så ringer mamma vid 10.00 och frågar vad jag gör.
-Borstar tänderna. -Nu!, har ni legat länge eller? -Nä, inte så jätte, vad då då?
-Tänkte bara eftersom du borstar tänderna. -Men det tar lite tid med 2 barn, med salvor och kläder och mat och blöjbyten. -Hahah, jag vet.
Vad då hahaha, jag vet. Hur ska jag tolka det, jag hörde ju på hennes ton att det var ju ingen sympati där. Och sen vet jag inte hur jag ska tolka det här med att, har ni legat länge eller. So what, om vi har legat lite längre det kan ju kanske vara skönt när man inte är så himla pigg och det ska strula med barnen. Varför hånar hon när hon själv har haft 3 barn och hon vet att vi har det jobbigt.
Då kännde jag bara att jag var en dålig mamma för att allt inte flöt på...
Hon kunde ju istället kanske ha varit lite mer stöttande i sina uttal, så kanske jag hade klarat av mina situationer lite lättar, eller iaf kännt att jag hade stöd från henne.
Man kan inte uppnå alla krav som finns på en, och när man tänker på alla krav som finns på en som man inte klarar av då trycks man ganska lätt ner i skorna.
Man försöker och försöker för att vara en bra mamma i alla lägen, för att vara en bra sambo i alla lägen, för att vara en bra dotter och syster i alla lägen. Men det är inte så himla enkelt. Man orkar inte helt enkelt. Och börjar man tänka på sig själv lite, ja då är man självupptagen och bryr sig inte om andra.
Men samtidigt måste man ju bry sig om sig själv för det kan man inte räkna med att andra gör.
11 feb. 2010
Besök
Idag har vi haft besök av Cilla och Tanya:) Tanya är 1½ år så dom lekte kanske inte jätte mycket, utan Novalie gick mest runt och sa åt Tanya att inte röra saker :) Tanya tyckte det var jätte spännande med nya grejer.
Vi får väl se hur det går sen när Lovisa börjar röra lite mer på sig och börjar dra i saker m.m:)
Det var roligt att ha lite besök. Man känner sig allt lite ensam när man sitter här i sitt hus utan bil.
Men snart så kanske jag kommer att kunna ha mig en liten bil, så jag kan ta mig någonstans.
Både Novalie och Lovisa är förkylda och hostiga, lilla Lovisa hostar illa tycker jag. Hon har sovit någon timme nu och det brukar hon inte göra annars, så hon är nog inte pigg min lilla tjej.
Kom på att så fort jag börjar skriva här, lyckas jag alltid komma in på mina barn. Och jag lyckas även alltid att skriva ett jätte inlägg. :)
Så därför tänkte jag sluta nu.
See you later..
Vi får väl se hur det går sen när Lovisa börjar röra lite mer på sig och börjar dra i saker m.m:)
Det var roligt att ha lite besök. Man känner sig allt lite ensam när man sitter här i sitt hus utan bil.
Men snart så kanske jag kommer att kunna ha mig en liten bil, så jag kan ta mig någonstans.
Både Novalie och Lovisa är förkylda och hostiga, lilla Lovisa hostar illa tycker jag. Hon har sovit någon timme nu och det brukar hon inte göra annars, så hon är nog inte pigg min lilla tjej.
Kom på att så fort jag börjar skriva här, lyckas jag alltid komma in på mina barn. Och jag lyckas även alltid att skriva ett jätte inlägg. :)
Så därför tänkte jag sluta nu.
See you later..
Strömlöst!
Igår var jag, Novalie och Lovisa hos Jeanette, Hugo och Saga. Vi skulle leka lite, eller barnen skulle leka och mammorna skulle tjöta.
Först var vi ute en sväng i snön och drack lite kaffe, sen började det bli lite små kallt så då gick vi in, igår var det ingen härlig sol som det är idag.
När vi kom in, så märkte vi efter ett tag att det inte fanns nån ström på hela nedervåningen, för tvättmaskinen hade stannat. Så vi satte igång att byta ut alla proppar i hela proppskåpet. Men det hjälpte ju inte, så då ringde jag till Fidde och han sa att det fanns ett propskåp vid garaget. För det var förmodligen en fas som hade gått. Jeanette gick ut och byte även ut alla proppar där med. Men det hjälpte inte, vi höll säkert på i 1½-2 timmar.
Efter ett tag igen hittade Jeanette ett proppskåp utanför garaget och där var problemet. Så efter ca 2-3 timmar strömlöshet på nedervåning där kök och tvättstuga ligger fick vi äntligen igång det.
Vi hade ju inte heller lyckats laga någon mat, så vi var ganska hungriga. Vi hade iof sig flyttat upp brödrosten till övervåningen så vi kunde rosta lite bröd och dricka saft för att stilla hungern.
Att man är helt hjälplös när inte elen fungerar som den ska. Jag tror att vi har blivit lite för bekväma med att allt bara ska fungera. För när det väl händer nått har vi ingen aning om hur vi ska lösa det. Förr i tiden löste man ju allt utan el, fast då visste man iof inte om något annat. Tror att man inte ska lite allt för mycket på all utveckling som sker. Tänk om allt bara lägger av en dag och vi är tillbaka på den strömlösa tidens dagar.
Först var vi ute en sväng i snön och drack lite kaffe, sen började det bli lite små kallt så då gick vi in, igår var det ingen härlig sol som det är idag.
När vi kom in, så märkte vi efter ett tag att det inte fanns nån ström på hela nedervåningen, för tvättmaskinen hade stannat. Så vi satte igång att byta ut alla proppar i hela proppskåpet. Men det hjälpte ju inte, så då ringde jag till Fidde och han sa att det fanns ett propskåp vid garaget. För det var förmodligen en fas som hade gått. Jeanette gick ut och byte även ut alla proppar där med. Men det hjälpte inte, vi höll säkert på i 1½-2 timmar.
Efter ett tag igen hittade Jeanette ett proppskåp utanför garaget och där var problemet. Så efter ca 2-3 timmar strömlöshet på nedervåning där kök och tvättstuga ligger fick vi äntligen igång det.
Vi hade ju inte heller lyckats laga någon mat, så vi var ganska hungriga. Vi hade iof sig flyttat upp brödrosten till övervåningen så vi kunde rosta lite bröd och dricka saft för att stilla hungern.
Att man är helt hjälplös när inte elen fungerar som den ska. Jag tror att vi har blivit lite för bekväma med att allt bara ska fungera. För när det väl händer nått har vi ingen aning om hur vi ska lösa det. Förr i tiden löste man ju allt utan el, fast då visste man iof inte om något annat. Tror att man inte ska lite allt för mycket på all utveckling som sker. Tänk om allt bara lägger av en dag och vi är tillbaka på den strömlösa tidens dagar.
9 feb. 2010
Lovisa
Jag tycker att det är så jobbigt, allt det här med Lovisas mjölkallergi. Det jobbiga är inte maten just nu, för det börjar jag få ganska bra koll på, utan det är hennes eksem. Det kliar ju så på henne, stackarn. Det är mycket värre när hon är trött, då river hon jätte mycket.
Hon sover med vantar på händerna nu för att inte klia sönder sig totalt. Innan vi började med vantarna hade hon stora sår i ansiktet och huvudet, även om hon har vantar så kliar hon men det blir ju inte med naglarna så såren blir ju inte lika illa.
Jag tycker att det borde lugna ner sig lite nu när både hon och jag har ätit mjölkfritt i över 1 vecka, men det har det inte. När vi var på bvc så sa läkaren att det inte är säkert att eksemen går över pga att hon har en känslig hud överhuvudtaget.. Men jag tycker ju att det borde det eftersom eksemen har uppstått i samband med att hon inte tål mjölk.
Vi har varit nere hos läkaren säkert 4-5 gånger, det enda hon gör är att titta på hennes hud i typ 5 min och sen säger hon att det bara är att fortsätta smörja. Stor hjälp.
Jag smörjer och smörjer med det hjälper ju inte, visst det lindras väl men hon är ju lika torr varje dag oavsett hur mycket jag smörjer.
Jag ser ju på henne att det är jobbigt, hon ligger och ålar sig som en fisk på torra land för att kunna komma åt och klia sig på ryggen. Hon river sig i huvudet, ansiktet och ögonen. Kroppen kommer hon ju inte åt, och det är väl tur det.
Jag vet ju bara själv hur jobbigt det är när det kliar och man inte kommer åt att klia, man kan ju få lite lätt panik. Tänk då en stackars bebis som inte kan göra nått.
Usch, tycker verkligen det är jätte jobbigt att inte kunna hjälpa henne, funderar på det hela tiden.
Vi ska ner till bvc imon igen, främst för en vaccination men de ska titta på hennes eksem också.
Hoppas att jag kan få lite mera hjälp eller nått tips eller vad som helst som kan underlätta för henne. Det känns ju inte så roligt om det ska vara så här jämt, även om vi sköter hennes mjölkallergi på rätt sätt.
Hon sover med vantar på händerna nu för att inte klia sönder sig totalt. Innan vi började med vantarna hade hon stora sår i ansiktet och huvudet, även om hon har vantar så kliar hon men det blir ju inte med naglarna så såren blir ju inte lika illa.
Jag tycker att det borde lugna ner sig lite nu när både hon och jag har ätit mjölkfritt i över 1 vecka, men det har det inte. När vi var på bvc så sa läkaren att det inte är säkert att eksemen går över pga att hon har en känslig hud överhuvudtaget.. Men jag tycker ju att det borde det eftersom eksemen har uppstått i samband med att hon inte tål mjölk.
Vi har varit nere hos läkaren säkert 4-5 gånger, det enda hon gör är att titta på hennes hud i typ 5 min och sen säger hon att det bara är att fortsätta smörja. Stor hjälp.
Jag smörjer och smörjer med det hjälper ju inte, visst det lindras väl men hon är ju lika torr varje dag oavsett hur mycket jag smörjer.
Jag ser ju på henne att det är jobbigt, hon ligger och ålar sig som en fisk på torra land för att kunna komma åt och klia sig på ryggen. Hon river sig i huvudet, ansiktet och ögonen. Kroppen kommer hon ju inte åt, och det är väl tur det.
Jag vet ju bara själv hur jobbigt det är när det kliar och man inte kommer åt att klia, man kan ju få lite lätt panik. Tänk då en stackars bebis som inte kan göra nått.
Usch, tycker verkligen det är jätte jobbigt att inte kunna hjälpa henne, funderar på det hela tiden.
Vi ska ner till bvc imon igen, främst för en vaccination men de ska titta på hennes eksem också.
Hoppas att jag kan få lite mera hjälp eller nått tips eller vad som helst som kan underlätta för henne. Det känns ju inte så roligt om det ska vara så här jämt, även om vi sköter hennes mjölkallergi på rätt sätt.
Smoothie (stavning?)
Fick för mig att vara nyttig och göra mig en smoothie. Kom på att jag hade lite frukt som låg framme som kanske var lite väl mjuk för att ätas direkt. Det passade ju perfekt till min lilla häslodrink:)
Jag tycker det är ofta man lagar mat eller dylikt utefter vad man har hemma, och då blir det oftast väldigt gott. Nackdelen med att inte göra efter recept är ju att man har glömt bort det till nästa gång man är sugen på det:)
Så därför tänkte jag nu skriva upp ett litet recept på min hälsodrink.
1 liten mogen banan
2 små nästan övermogna conference päron
3 små mjuka kiwis
1 dl solhavremjölk
Skala och skiva frukterna och lägg i dom i en mixer tillsamans med havremjölken. Mixa, häll upp och njut...
Räcker till ett stort glas.
Jag tycker det är ofta man lagar mat eller dylikt utefter vad man har hemma, och då blir det oftast väldigt gott. Nackdelen med att inte göra efter recept är ju att man har glömt bort det till nästa gång man är sugen på det:)
Så därför tänkte jag nu skriva upp ett litet recept på min hälsodrink.
1 liten mogen banan
2 små nästan övermogna conference päron
3 små mjuka kiwis
1 dl solhavremjölk
Skala och skiva frukterna och lägg i dom i en mixer tillsamans med havremjölken. Mixa, häll upp och njut...
Räcker till ett stort glas.
8 feb. 2010
Skötväskan igen
Woho, nu har jag äntligen fått tag på min skötväska. Jag mailade till dom och frågade om dom hade några mer ch det hade dom :) Jippie...
Så här kommer min nya skötväska se ut...
Så här kommer min nya skötväska se ut...
Skötväska
Jag är så frustrerad nu. Vet inte hur många timmar jag har letat efter den perfekta skötväskan, jämfört priser och kvalitet med mera. Nu när jag äntligen hade hittat skötväskan jag ville ha (och registrerat mig som kund för att kunna köpa den) då står det när jag trycker på "betala" att den är slutsåld. Varför i h-----e kan man inte skriva det på sidan där alla visas och där det står vad som finns hemma och inte.
Fortsätter att leta som en dåre efter en likadan, men hittar inte den modellen jag vill ha. Jag hittar samma märke med samma färg men inte den modellen.
Gahhhh, jag går i taket snart om jag inte hittar min skötväska..
Fortsätter att leta som en dåre efter en likadan, men hittar inte den modellen jag vill ha. Jag hittar samma märke med samma färg men inte den modellen.
Gahhhh, jag går i taket snart om jag inte hittar min skötväska..
Jakten fortsätter
Måste bara börja med att säga att jag är så glad just nu. Min lilla tjej har druckigt sin första hela vällingflaska :) Så underbart. Hon har nämligen varit väldigt grinig med det där med flaska. Hon har verkligen totalvägrat både flaska, ersättning och välling sen vi började försöka för några månader sen.
Och det har varit så frustrerande, speciellt eftersom min mjölk började sina.
Sen har det varit ganska kaotiskt vissa dagar, och då har man gärna velat lämna bort båda barnen och bara vara i ett par timmar, men det har ju inte funkat så bra eftersom Lovisa ville hänga vid mitt bröst.
Jag tror vi har provat 5 olika flaskor och säkert 10 olika nappar till för att hitta en som hon skulle kunna ta, men ingen funkade. Sen igår så köpte jag ännu en välling/ersättning som jag inte hade testat än (det har blivit några välling/ersättningspaket och grötpaket) för att se om hon kanske gillade den.
Provade den igår med 3 olika flaskor men hon ville inte ta den, så jag struntade i det och gav henne gröt ist. När jag sedan skulle ge henne vatten fick hon det i en vanlig eska flaska med helt vanlig napp, precis en sådan som vi har provat flera gånger med innan, och den tog hon och började slurpa vatten. Då bytte vi fort ut vattnet mot välling och gav henne och hon fortsatte att suga. Hurra!!! Vad lycklig jag blev då.
Så idag tänkte jag att jag måste ju fortsätta med vällingen nu så att hon inte glömmer bort hur man gör. Jag gjorde iordnig en hel flaska och satte mig ner med henne, det första hon gör är att tugga på nappen, och jag kände hur frustrerad och besviken jag blev. Skulle jag ha misslyckats ännu en gång efter alla dessa försöken och efter att det hade gått så bra igår. Men jag fortsatte, hon fick sitta och tugga lite på den, sen efter en stund så helt plötsligt började hon suga på flaskan, lyckan var total igen.
Hon åt upp hela flaskan, det tog iof nästan en halv timme men det gör inget. Nu hoppas jag på att hon har förstått hur man gör:)
Jag älskar mina små tjejer <3
Kom på att det här inlägget skulle handla om min skötväska som jag försöker hitta, men det blev något annat ist. Skriver om det i nästa inlägg.
Och det har varit så frustrerande, speciellt eftersom min mjölk började sina.
Sen har det varit ganska kaotiskt vissa dagar, och då har man gärna velat lämna bort båda barnen och bara vara i ett par timmar, men det har ju inte funkat så bra eftersom Lovisa ville hänga vid mitt bröst.
Jag tror vi har provat 5 olika flaskor och säkert 10 olika nappar till för att hitta en som hon skulle kunna ta, men ingen funkade. Sen igår så köpte jag ännu en välling/ersättning som jag inte hade testat än (det har blivit några välling/ersättningspaket och grötpaket) för att se om hon kanske gillade den.
Provade den igår med 3 olika flaskor men hon ville inte ta den, så jag struntade i det och gav henne gröt ist. När jag sedan skulle ge henne vatten fick hon det i en vanlig eska flaska med helt vanlig napp, precis en sådan som vi har provat flera gånger med innan, och den tog hon och började slurpa vatten. Då bytte vi fort ut vattnet mot välling och gav henne och hon fortsatte att suga. Hurra!!! Vad lycklig jag blev då.
Så idag tänkte jag att jag måste ju fortsätta med vällingen nu så att hon inte glömmer bort hur man gör. Jag gjorde iordnig en hel flaska och satte mig ner med henne, det första hon gör är att tugga på nappen, och jag kände hur frustrerad och besviken jag blev. Skulle jag ha misslyckats ännu en gång efter alla dessa försöken och efter att det hade gått så bra igår. Men jag fortsatte, hon fick sitta och tugga lite på den, sen efter en stund så helt plötsligt började hon suga på flaskan, lyckan var total igen.
Hon åt upp hela flaskan, det tog iof nästan en halv timme men det gör inget. Nu hoppas jag på att hon har förstått hur man gör:)
Jag älskar mina små tjejer <3
Kom på att det här inlägget skulle handla om min skötväska som jag försöker hitta, men det blev något annat ist. Skriver om det i nästa inlägg.
7 feb. 2010
hmm
Idag har varit en konstig dag, blandat med skrik och bråk och skratt.. Har ont i huvudet också.
Vet egentligen inte vad jag ska skriva för tillfället men hade inget att göra.
På tv:n är det någon sportgrej så sambon sitter klistrad och pratar om gåshud när han ser gamla sportinslag. Förstår verkligen inte hur man kan vara intresserad av sådant så extremt. Okey att man har en favoritsport som man vill följa. Men han tittar ju på allt som har med sport och göra.
Men alla är vi olika, jag kanske bara är avundsjuk för att jag inte har något intresse som är så starkt. Det skulle vara roligt att ha, men just nu är mitt intresse mina barn bara för att man är så uppe i allt det här med barn hela tiden. Det är ju det som allt kretsar kring nu så jag kanske får ta och skaffa mig ett intresse när dom har växt till sig lite.
Pratade med sambon om politik på väg in till stan. Det är ju valår i år och jag är verkligen noll insatt i politik. Ska ta och läsa på lite om det så att man gör ett bra val när det väl blir dags.
Om det är någon som kan tipsa om en bra sida som har med politik att göra får ni gärna ge den till mig :)
Jahopp, resten av dagen blir till att slå in paket och leta efter skötväska på nätet, hittar ju ingen någorlunda billig i butik. De billigaste ligger runt 700 kr, och det vill jag inte betala för en väska. Problemet är att den jag har nu håller på att smula sönder invändigt (dålig kvalle, eller nått) så jag måste hitta en snarast.
Här är en bild på en sån väska jag skulle vilja ha.
I veckan ska jag försöka ta mig ut till vännen i källebäcken och umgås lite. Hoppas bara jag kan låna mammas bil, är så surt när man bara har en bil. Eftersom fidde måste ha den till jobbet så blir jag billös under dagarna. Det går ju självklart att åka tåg men inte till ställen ute i skogen.
Vet egentligen inte vad jag ska skriva för tillfället men hade inget att göra.
På tv:n är det någon sportgrej så sambon sitter klistrad och pratar om gåshud när han ser gamla sportinslag. Förstår verkligen inte hur man kan vara intresserad av sådant så extremt. Okey att man har en favoritsport som man vill följa. Men han tittar ju på allt som har med sport och göra.
Men alla är vi olika, jag kanske bara är avundsjuk för att jag inte har något intresse som är så starkt. Det skulle vara roligt att ha, men just nu är mitt intresse mina barn bara för att man är så uppe i allt det här med barn hela tiden. Det är ju det som allt kretsar kring nu så jag kanske får ta och skaffa mig ett intresse när dom har växt till sig lite.
Pratade med sambon om politik på väg in till stan. Det är ju valår i år och jag är verkligen noll insatt i politik. Ska ta och läsa på lite om det så att man gör ett bra val när det väl blir dags.
Om det är någon som kan tipsa om en bra sida som har med politik att göra får ni gärna ge den till mig :)
Jahopp, resten av dagen blir till att slå in paket och leta efter skötväska på nätet, hittar ju ingen någorlunda billig i butik. De billigaste ligger runt 700 kr, och det vill jag inte betala för en väska. Problemet är att den jag har nu håller på att smula sönder invändigt (dålig kvalle, eller nått) så jag måste hitta en snarast.
Här är en bild på en sån väska jag skulle vilja ha.
I veckan ska jag försöka ta mig ut till vännen i källebäcken och umgås lite. Hoppas bara jag kan låna mammas bil, är så surt när man bara har en bil. Eftersom fidde måste ha den till jobbet så blir jag billös under dagarna. Det går ju självklart att åka tåg men inte till ställen ute i skogen.
5 feb. 2010
Härlig dag
Idag har det varit en bra dag. Att det kan skilja så från dag till dag. Igår var det hemskt, jag ville bara gå i ide och inte göra något. Idag har jag haft massa energi, kännt mig utvilad och tyckt att allt varit bra. Barnen har varit hyfsat snälla och det mesta har flytit på:)
Idag var första gången sen vi köpte våra täcken och kuddar som jag maskintvättade dom. Vi köpte dom för några år sedan så ni kan ju tänka er att det behövdes. Vet inte varför jag inte tvättat dom tidigare. Förmodligen av lathet. Nu i efterhand låter det ju lite äckligt att inte ha tvättat dom tidigare. Men ikväll ska det bli skönt att lägga sig en mycket ren säng.
Imorgon blir det kalas för systerbarnen med en trevlig brunch hos storasyster.
Nu blir det sängen, får hoppas att man sover gott nu när den är så renbäddad den kan bli. God natt.
Idag var första gången sen vi köpte våra täcken och kuddar som jag maskintvättade dom. Vi köpte dom för några år sedan så ni kan ju tänka er att det behövdes. Vet inte varför jag inte tvättat dom tidigare. Förmodligen av lathet. Nu i efterhand låter det ju lite äckligt att inte ha tvättat dom tidigare. Men ikväll ska det bli skönt att lägga sig en mycket ren säng.
Imorgon blir det kalas för systerbarnen med en trevlig brunch hos storasyster.
Nu blir det sängen, får hoppas att man sover gott nu när den är så renbäddad den kan bli. God natt.
?
Har försökt länge nu att lista ut hur jag ska göra för att det ska gå att söka och hitta min blogg på google.
Men lyckas verkligen inte. Hmm, antingen är det jag som är otroligt korkad, eller så är det för krångligt för en vanlig människa som jag.
Jag kan ju sitta här och skriva hur många inlägg som helst utan att någon läser dom, för det går ju inte att hitta min blogg någonstans... spelar väl iof ingen roll eftersom jag skriver för min egen skull först och främst. Men det hade ju varigt roligt om någon annan läste också:)
Snart fyller jag 25, de ska bli spännande att se om livet förändras något. Det tror jag inte att det gör, om inte jag bestämmer mig för att ändra på det. För det är ju bara jag som kan bestämma hur mitt liv ska se ut.
Men lyckas verkligen inte. Hmm, antingen är det jag som är otroligt korkad, eller så är det för krångligt för en vanlig människa som jag.
Jag kan ju sitta här och skriva hur många inlägg som helst utan att någon läser dom, för det går ju inte att hitta min blogg någonstans... spelar väl iof ingen roll eftersom jag skriver för min egen skull först och främst. Men det hade ju varigt roligt om någon annan läste också:)
Snart fyller jag 25, de ska bli spännande att se om livet förändras något. Det tror jag inte att det gör, om inte jag bestämmer mig för att ändra på det. För det är ju bara jag som kan bestämma hur mitt liv ska se ut.
4 feb. 2010
Inflyttningsfest på dagis
Nu har vi kommit hem ifrån Novalies inflyttningsfest på dagis. Dom har renoverat det lite vilket gjorde att det inte blev något luciafirande för oss föräldrar, men så idag fick vi se dom sjunga för glatta livet.
Novalie har gått här hemma och sjungt massa olika sånger som dom har övat på i några veckor, men ikväll sjöng hon ingenting. Tror minsann att min tjej är lite blyg. Jag tycker hon var duktig iallafall, jag vet ju att hon kan sångerna och det modigt att bara stå där framme framför alla föräldrar.
Känns som att alla mammorna känner varandra, för de som kommer utan sina män sitter alltid vid ett bord och pratar och skrattar. Det skulle vara kul att prata lite med dom och lära känna dom mer. Men det känns som när man gick i skolan att det är dom som känner varandra och då är det dom som ska prata. Har pratat lite med dom när man lämnar och hämtar på dagis, men då har de ju varit sälva och då är dom trevliga.
Det tråkiga är att det är dom föräldrarna vars barn Novalie gärna leker med
Men vem vet, vi kanske kommer umgås mer sen när barnen börjar leka lite mer på fritiden, hon är ju bara 3 år än så länge.
Nu ska jag göra pannkakor till min kära familj :) Sen blir det hockey och popcorn, för det äter man när HV71 spelar, säger Novalie :)
Novalie har gått här hemma och sjungt massa olika sånger som dom har övat på i några veckor, men ikväll sjöng hon ingenting. Tror minsann att min tjej är lite blyg. Jag tycker hon var duktig iallafall, jag vet ju att hon kan sångerna och det modigt att bara stå där framme framför alla föräldrar.
Känns som att alla mammorna känner varandra, för de som kommer utan sina män sitter alltid vid ett bord och pratar och skrattar. Det skulle vara kul att prata lite med dom och lära känna dom mer. Men det känns som när man gick i skolan att det är dom som känner varandra och då är det dom som ska prata. Har pratat lite med dom när man lämnar och hämtar på dagis, men då har de ju varit sälva och då är dom trevliga.
Det tråkiga är att det är dom föräldrarna vars barn Novalie gärna leker med
Men vem vet, vi kanske kommer umgås mer sen när barnen börjar leka lite mer på fritiden, hon är ju bara 3 år än så länge.
Nu ska jag göra pannkakor till min kära familj :) Sen blir det hockey och popcorn, för det äter man när HV71 spelar, säger Novalie :)
Usch!
Än så länga har inte denna dagen varit något bra. Känner mig bara helt slut och trött. Även om jag har sovit dom senaste nätterna så vaknar jag outvilad... Förstår inte varför.
Det är så påfrestande för mitt humör blir dåligt. Jag har inget tålamod alls med mina barn och allra minst med Novalie eftersom hon är inne i en trotsperiod som även den har hållt på ett bra tag.
Usch, allt känns bara jobbigt, jag känner mig som en bitsk och arg mamma, en sån som jag inte vill vara.
Samtidigt så försöker jag tänka mig för men det går inte alltid. Känns som både jag och folk runt omkring mig har massa krav på mig eller så har jag bara fått för mig att andra har det. Känner att jag måste vara duktig och rätt hela tiden. Jag vågar liksom inte chansa riktigt på det som jag kanske egentligen vill, för jag är rädd att andra ska tycka och tänka så mycket om mitt beslut.
Usch igen, just nu vill jag bara gå och lägga mig och vakna en annan dag, helt utvilad, superglad och positiv.
Tänk om sådana önskningar kunde slå in...
Som sagt så oroar jag mig om vad andra tycker, nu när jag hade skrivit det om önskningar så tänkte jag för mig själv, om man verlkigen kan skriva så. Folk tycker väl bara att jag gnäller och att jag ska ta mig i kragen och se till att det blir sant. Men det är inte alltid så enkelt när man inte har någon motivaion.
Det är så påfrestande för mitt humör blir dåligt. Jag har inget tålamod alls med mina barn och allra minst med Novalie eftersom hon är inne i en trotsperiod som även den har hållt på ett bra tag.
Usch, allt känns bara jobbigt, jag känner mig som en bitsk och arg mamma, en sån som jag inte vill vara.
Samtidigt så försöker jag tänka mig för men det går inte alltid. Känns som både jag och folk runt omkring mig har massa krav på mig eller så har jag bara fått för mig att andra har det. Känner att jag måste vara duktig och rätt hela tiden. Jag vågar liksom inte chansa riktigt på det som jag kanske egentligen vill, för jag är rädd att andra ska tycka och tänka så mycket om mitt beslut.
Usch igen, just nu vill jag bara gå och lägga mig och vakna en annan dag, helt utvilad, superglad och positiv.
Tänk om sådana önskningar kunde slå in...
Som sagt så oroar jag mig om vad andra tycker, nu när jag hade skrivit det om önskningar så tänkte jag för mig själv, om man verlkigen kan skriva så. Folk tycker väl bara att jag gnäller och att jag ska ta mig i kragen och se till att det blir sant. Men det är inte alltid så enkelt när man inte har någon motivaion.
3 feb. 2010
Hemma
Nu har vi kommit hem. Vi har varit i stan och handlat mat, det blev en del som vanligt :) Novalie lämnade vi hos min lillasyster Emma, tack så mkt.
Det är så mycket enklare att handla när man inte har med sig henne, blir inga skrik och bråk eller jag vill ha tjafs. Råder alla som ska storhandla att inte ta med sig små barn, blir mycket mindre stress då.
Min lilla tjej har så många sår nu efter att hon kliar sig, hon är allergisk mot mjölk och har fått massa eksem.
Så inatt ska min lilla älskling sova med gasbinda på händerna för att inte klia sönder sig, så vi får väl se vad hon tycker om det.
Än så länge verkar det gå bra, men det är nog för att hon äter nu, hoppas hon inte vaknar och är arg i natt.
Snö..
Okey, visst att man har klagat på att de inte har varit någon riktig vinter på ett tag, men man behöver ju inte överdriva med snön... Det räcker nu tycker jag.
Jag lämnade Novalie på dagis vid 8.30 och gick sedan till affären för att köpa gröt åt Lovisa, sen hem igen. När jag kom hem var det ju bara att börja skotta, vilket tog evigheter. Jag hann inte färdigt med skottningen innan jag skulle ner till bvc och undersöka Lovisas eksem, så sen när jag kom hem igen vid 11.30 var det bara att fortsätta skotta.
Kan säga att jag behöver ju inte träna mer på hela veckan.
Under den här tiden jag var ute så var det i princip inte skottat någonstans och det är inte lätt att försöka köra en vagn i typ 20 cm snö. Blir bara förbannad när man kör fast hela j---a tiden.
Nu kommer trakorn och skottar.. Grattis!!!
Dags att hämta stora tjejen på dagis.
2 feb. 2010
Bakåtvänd eller Framåtvänd
Jag och min sambo har diskuterat länge om hur vi ska göra med våran 3 -åriga dotter. Ska hon fortsätta åka bakåtvänd eller ska vi byta stol och sätta henne framåt.
Jag vill att hon ska sitta bakåtvänd iaf till hon fyller 4, helst längre. Min sambo tycker inte att det spelar så stor roll, men jag är livrädd att de ska hända henne något om hon sitter framåt.
Visst det är smidigare att sätta fast henne, hon har bättre benutrymme och hon tycker nog det är kul att få åka framåt men är det värt det ifall det händer något?
Hon är inte jätte stor i kroppen, väger snart 15 kg och är ca 105 cm lång, så det känns inte som att hennes kropp skulle klara av en krock i framåtläge. Läste att ett barn på 15 kg som åker framåtvänd, väger 200kg vid en krock i 50 km, medan barnet som åker bakåtvänd väger 50kg.
Har varit inne på olika sidor och läst andra som diskuterar om detta och även experters uttalande. Bland privatpersonerna är det ju så olika vad man tycker, endel vänder vid 2 år endel vid 5 o.s.v, men 99% av experterna säger att barnen ska sitta bakåtvända så länge som möjligt, helst till 5 år eller tills stolen är för liten och ören sticker upp ovanför ryggstödet.
Hon har börjat klaga lite på att hon tycker det är jobbigt att åka i bilen, men det brukar oftast gå över när man tar av henne skorna, då får hon ju mer plats eftersom vinterskor är ganska klumpiga.
Känner mig fortfarande väldigt skeptisk till att vända på henne, jag har alltid varit väldigt noga med att barnen sitter säkert i bilen och det känns inte helt okey att vända henne.
Någon som har erfarenhet eller råd, ge dom gärna till mig.
Jag vill att hon ska sitta bakåtvänd iaf till hon fyller 4, helst längre. Min sambo tycker inte att det spelar så stor roll, men jag är livrädd att de ska hända henne något om hon sitter framåt.
Visst det är smidigare att sätta fast henne, hon har bättre benutrymme och hon tycker nog det är kul att få åka framåt men är det värt det ifall det händer något?
Hon är inte jätte stor i kroppen, väger snart 15 kg och är ca 105 cm lång, så det känns inte som att hennes kropp skulle klara av en krock i framåtläge. Läste att ett barn på 15 kg som åker framåtvänd, väger 200kg vid en krock i 50 km, medan barnet som åker bakåtvänd väger 50kg.
Har varit inne på olika sidor och läst andra som diskuterar om detta och även experters uttalande. Bland privatpersonerna är det ju så olika vad man tycker, endel vänder vid 2 år endel vid 5 o.s.v, men 99% av experterna säger att barnen ska sitta bakåtvända så länge som möjligt, helst till 5 år eller tills stolen är för liten och ören sticker upp ovanför ryggstödet.
Hon har börjat klaga lite på att hon tycker det är jobbigt att åka i bilen, men det brukar oftast gå över när man tar av henne skorna, då får hon ju mer plats eftersom vinterskor är ganska klumpiga.
Känner mig fortfarande väldigt skeptisk till att vända på henne, jag har alltid varit väldigt noga med att barnen sitter säkert i bilen och det känns inte helt okey att vända henne.
Någon som har erfarenhet eller råd, ge dom gärna till mig.
Duktig
Idag är listan på "att göra" lång. Jag ska:
- Hitta en lokal till min 25-års fest
- Tvätta
- Skriva inköpslista till maten
- Byta lakan
- Skriva inbjudningar
- Betala räkningar
- Städa
- Kolla upp barnvakt
Det var nog allt jag skrivit upp för stunden. Tvätten håller jag redan på med.
Ringde kommunen för att se vad det fanns för lokaler, det fanns en lokal i en skolmatsal. Själva lokalen skulle kosta 1000kr, ville man använda köket kostade det 400kr extra och ville man använda porslin och diskmaskin kostade det 500kr extra. Man fick bara dricka alkohol i samband med servering av måltid och ingen sprit fick medtagas.
Hmmm, kändes inte som något bra alternativ.
Så jag får helt enkelt leta vidare. Ska ringa min pappa som bor i jkpg och se om han har något förslag.
- Hitta en lokal till min 25-års fest
- Tvätta
- Skriva inköpslista till maten
- Byta lakan
- Skriva inbjudningar
- Betala räkningar
- Städa
- Kolla upp barnvakt
Det var nog allt jag skrivit upp för stunden. Tvätten håller jag redan på med.
Ringde kommunen för att se vad det fanns för lokaler, det fanns en lokal i en skolmatsal. Själva lokalen skulle kosta 1000kr, ville man använda köket kostade det 400kr extra och ville man använda porslin och diskmaskin kostade det 500kr extra. Man fick bara dricka alkohol i samband med servering av måltid och ingen sprit fick medtagas.
Hmmm, kändes inte som något bra alternativ.
Så jag får helt enkelt leta vidare. Ska ringa min pappa som bor i jkpg och se om han har något förslag.
1 feb. 2010
Lugnt och tyst
Då var denna dagen snart slut med. Båda tjejerna sover och de är så skönt när det är lugnt och tyst.
Det har varit en påfrestande dag, med två snoriga barn. Den stora var vaken nån timme i natt med för hon drömde nog konstiga saker och så hade hon ont i kroppen. Efter dagis hade hon nästan 40 graders feber i ena örat, men i det andra hade hon ingen feber. Hon var varm i hela kroppen men ändå väldigt pigg. Skumt var de. Hoppas hon sover i natt bara. Känner att jag själv behöver sova.
Ska titta färdigt på "13 snart 30" nu. CS imon.
Det har varit en påfrestande dag, med två snoriga barn. Den stora var vaken nån timme i natt med för hon drömde nog konstiga saker och så hade hon ont i kroppen. Efter dagis hade hon nästan 40 graders feber i ena örat, men i det andra hade hon ingen feber. Hon var varm i hela kroppen men ändå väldigt pigg. Skumt var de. Hoppas hon sover i natt bara. Känner att jag själv behöver sova.
Ska titta färdigt på "13 snart 30" nu. CS imon.
Början
Så, då har jag som så många andra också skapat mig en blogg. Det står att det går på 5 minuter, men med min beslutsångest om hur sidan ska se ut så tog det närmare en timme. Vi får väl se hur länge denna layouten finns kvar innan jag får för mig att byta :)
Jag har gjort mitt första inlägg iallafall, så nu ska jag gå och värma mig lite mat.
Jag har gjort mitt första inlägg iallafall, så nu ska jag gå och värma mig lite mat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)