Än så länga har inte denna dagen varit något bra. Känner mig bara helt slut och trött. Även om jag har sovit dom senaste nätterna så vaknar jag outvilad... Förstår inte varför.
Det är så påfrestande för mitt humör blir dåligt. Jag har inget tålamod alls med mina barn och allra minst med Novalie eftersom hon är inne i en trotsperiod som även den har hållt på ett bra tag.
Usch, allt känns bara jobbigt, jag känner mig som en bitsk och arg mamma, en sån som jag inte vill vara.
Samtidigt så försöker jag tänka mig för men det går inte alltid. Känns som både jag och folk runt omkring mig har massa krav på mig eller så har jag bara fått för mig att andra har det. Känner att jag måste vara duktig och rätt hela tiden. Jag vågar liksom inte chansa riktigt på det som jag kanske egentligen vill, för jag är rädd att andra ska tycka och tänka så mycket om mitt beslut.
Usch igen, just nu vill jag bara gå och lägga mig och vakna en annan dag, helt utvilad, superglad och positiv.
Tänk om sådana önskningar kunde slå in...
Som sagt så oroar jag mig om vad andra tycker, nu när jag hade skrivit det om önskningar så tänkte jag för mig själv, om man verlkigen kan skriva så. Folk tycker väl bara att jag gnäller och att jag ska ta mig i kragen och se till att det blir sant. Men det är inte alltid så enkelt när man inte har någon motivaion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar