Tjohoo!

Att man kan bli så glad och känna att man har full energi av att ha ett jobb. Det är ju sinnesjukt tycker jag. Jag går till jobbet med ett leende på läpparna och jag går hem från jobbet med ett leende på läpparna, det är så underbart.

När jag känner så här nu så inser jag faktiskt hur mycket energi den här arbetslösheten tog från mig. Visserligen var jag kanske inte arbetslös så länge, räkna ca 4 månader men det känns som dubbelt så länge när man är i det.
Jag kan säga att det har inte tillfört något positivt överhuvudtaget att vara arbetslös, utan allting vändes upp och ner. Nu känner jag att livet är på väg tillbaka, min och fiddes relation blir bättre, jag är piggare och gladare.

Att det kan ske så stor förändring på så kort tid det trodde jag inte. Jag visste att allt skulle bli lite enklare med ett jobb men det här var bara min andra dag än så länge. Och om jag mår så här bra efter 2 arbetsdagar då kan jag bara hoppas på att det kommer att bli ännu ljusare med allt runt omkring ju längre tiden går.

Jag hoppas på det iaf och det är så himla kul att ha ett jobb där man vet att man har ett ansvar. Bara idag tycker jag att jag lärt mig mycket, plus att jag lärde mig själv en sak idag genom att stå och pula lite, och det var roligt för det stärker självkänslan, att man klarar av något man inte visste att man kunde och det utan att behöva fråga någon.

Så denna dag har hittils varit kanon dag och på jobbet går vi en kurs på 3 omgångar med start idag om hur vi ska bemöta kunden på bästa sätt och få ut så mycket som möjligt av butiken och hur vi förmedlar våran kunskap till kunderna. En kanon man var det som hade hand om det hela och verkligen fängslade oss när han pratade. Ser sååå framemot nästa kursomgång som blir i maj.

Nu ska jag umgås med min underbara blivande man :)

Solong for now

Härligt...

Åhh vad underbart när det snöar IGEN. Känns verkligen inte som att man är på väg mot våren när vädret ska hålla på så här hela tiden. Moder natur bara luras med oss hela tiden, ger oss sol och värme i ett par dagar så vi tror att våren är på väg och man blir glad i hela kroppen, men sedan så drar hon fram snön och blåsten och minusgraderna. Det är inte okey tycker jag. Men jag kan ju inte göra så mycket åt saken mer än att sitta och svära över det, och vad hjälper det, inget.

Efter jobbet idag var vi iaf hemma hos mamma och åt våfflor allihop och det var mumisgt. Jag äter typ våfflor 1 gång om året och det är hos mamma. Har nog gjort det själv hemma 2 gånger i mitt liv. Tycker att det är ganska mastigt och flötigt med våfflor så det räcker med 1 gång om året för min del.

Nu ska jag och tjejerna äta varma mackor för imorgon börjar allvaret med både jobb och dagis. Jag har en 42 timmars vecka att se fram emot och det betyder mycket dagis tid för barnen. Det är nog det jobbigaste att veta att de är på dagis så mycket. Men det är ju så livet ser ut och för att kunna leva hyfsat okey med inkomster så är det tyvärr barnen som blir lidande. Men jag hoppas att det kommer fungera bra.

Måndag igen

En dag som började kanon och jag fick så mycket uträttat idag. Åker ju till fjällen påsöndag och det ska bli så skönt att komma iväg ett tag. Det är bara det att i vanliga fall så här knappt 1 vecka innan avfärd så brukar jag vara mer än halvfärdig med all packning och planering och bakning.
Men i år har det inte blivit alls så och jag känner att jag inte har så stor koll på det hela, vilket känns lite jobbigt. Jag har alltid varit en noggrann planerare när det handlar om att åka iväg så jag har haft lite panik nu idag.

Dock har jag ju hunnit med mycket så det känns skönt. Nu är 2 luncher färdigbakade iaf och det är pizzabullarna och matmuffinsen sen blir det ju grillning 2 dagar och mackor den sista.
Jag har även tryckt ner handdukar, badlakan och sänglakan till 4 personer i en väska och bokstavligt hoppat igen den :) Var tvungen att platta ihop allt så jag kunde få igen dragkedjan. Det är ju så när man åker 5 personer till fjällen det krävs att man planerar och packar så bra som möjligt för att få med sig allt upp eftersom det ska vara både vagn och pulka med också plus alla pjäxor, skidor, stavar, hjälmar, mat, och kläder.

Men jag är ganska bra på det där tycker jag allt och lyckas varje gång:)

Men men, dagen var bra tills kvällen kom och HV spelar som om de vore nybörjare plus lite annat småtjafs hit och dit.

Solong for now

Hårfärgning

Just nu sitter jag med hårfärg i håret. Jag var i valet och kvalet till att börja ljusa upp det till sommaren då jag vill vara blond igen. Men sen funderade jag lite till och så är jag så besviken och irriterad över hela min situation för tillfället så jag kände bara att, nä jag ska banne mig inte bli blond än. Jag får leva ut min aggretion genom att vara eldigt röd i håret istället. Smart va :P

Så så är det. Hoppas det blir lika bra som sist bara men det tror jag. Och jag valde att ta en toning och inte en färgning denna gången. Håret slits inte lika mycket då plus att det blir lättare att få bort färgen sen när jag är reda för mitt blonda hår igen:)

Trav

Vad är egentligen ett trav? För mig, när jag hör ordet trav eller travbana så tänker jag på en massa hästar som springer runt på en bana med sulkys efter sig och däri sitter det en kusk.

Så mycket vet jag ungefär om just travbanor.

Jag har aldrig varit på en travbana i hela mitt liv och byter kanal så fort det kommer upp något i liknelse med det på tv:n.

Jag har noll intresse för det där, men det kan ju ha att göra med att jag aldrig har tagit mig tiden att lära mig det. Det skrivs om och jag hör ju om det hela tiden. Man hör folk som spelar på hästar och vinner massor med pengar men jag tror att då måste man verkligen vara insatt och väldigt slug. Det är nog en bra blandning av både tur och skicklighet när man spelar på hästar.


Min mammas fasters man har varit kusk och tävlat i trav. Men ändå så har vi aldrig varit på en travbana. De hade endel hästar på sin gård där dom bor och jag vet att vi brukade gå dit och mata dom med äpple när vi var mindre.

Men hade man bara tiden och viljan till att lära sig det skulle det nog vara ganska intressant att sitta och klura på vilka hästar som var bäst och vilka kuskar som ledde sina hästar på rätt sätt. Samtidigt så har jag aldrig varit intresserad av hästar inte ens som barn och då är det förmodligen ganska svårt att bara skapa ett intresse för det hela. Fast när man hör om dom som vinner och tjänar mycket pengar på det så går det ju inte att undvika att bli lite nyfiken på det hela.

Blir du nyfiken med?

Upptagen

Idag när jag vaknade så var det jääätte kallt ute. termometern visade på -17 grader. Och jag som skulle till affären och handla till mitt kalas idag, utan bil.

Men som tur var så hittade solen fram på min dag :) så nu är det inte mer än -9, kallt visserligen fast det kanske hinner bli lite varmare innan vi ger oss iväg. Först ska här städas och fixas iordning lite sen blir det handling.

Idag vaknade Lovisa runt 7.20 och då gick jag faktiskt upp med och började plocka med alla prylar som ligger överallt i hela huset. Tänkte att det är lika bra att starta direkt så blir jag färdig snabbare och kan slappa lite innan gästerna kommer.

Jag hade tänkt att jag skulle bjuda på tortillabröd som jag lägger ketchup blandat med pizzakrydda, skinka och ost och sen rull ihop dom och in i ugnen. Som små inbakade minipizzor eller nått i den stilen.
Det är synd att det inte finns att köpa till oss glutenintoleranta, så för våran del (min och syrrans) får det väl blir en lyxigare varm macka.

Igår blev jag lite firad när Fidde kom hem från jobbet (eftersom jag inte tyckte att det lät jätte upphetsande att bli väckt kl: 6 på morgonen) tjejerna hade gjort varsit fint grattis kort och så fick jag två paket med en mössa och en cool tröja :)
Till kvällsmat blev det sushi och ett glas vitt vin. Härligt, det behövde jag efter en dag framför symaskinen och gnälliga barn. Tack Love!

Så, dags att återgå till projekt städning. Se hur det gå för Novalie med hennes rum, hon har ju en förmåga att försvinna bort i lekens värld när hon börjar pyssla med saker och ting. Allt hon tar i blir till en fantasi och vips så är leken i gång och hon glömmer bort vad det var hon skulle göra från början. En galge kan mycket väl bli till en flygande häst som ska rädda prinsessan (pennan) från något otäckt. :)

Natten

Denna natten var ingen höjdarnatt, Lovisa har legat i feber precis hela natten. Hon började att ha lite feber i lördagsmorse, men sen var det inte så mycket mer utan hon var mest förkyld och hostig. Men igår kväll så fick hon feber och kunde inte somna. Hon fick alvedon var 4:e timma men det hjälpte ju inte. Som vanligt så hjälper inte alvedon.

Men hon kom ner lite i varv efter varje alvedon och kunde koppla av lite. Ipren hade vi ju självklart ingen hemma, hade vi haft det så hade både jag och Lovisa fått sova lite bättre.

Jag var uppe och sprang hos henne några gånger men sen tog jag med henne in i våran säng så att jag kunde finnas där hel tiden istället. Det är bättre att ha henne igämte sig då tycker jag än att hoppa upp och ner från sängen hela natten.

Så vi fick väl små micropauser båda två innan hon började krångla och det blev jobbigt för henne. Hon fick alvedon hela natten med även om inte febern försvann helt. Den sjönk lite föt stunden innan den gick upp igen.

Så jag kommer nog vara mer död än levande ikväll. På Lovisa märks inte så mycket än, hon busar och så där. Hon har dock inte velat äta något direkt och hon är jätte förkyld, feber har hon bara lite grand, 37.4 grader och hon brukar ligga på runt 36.2 grader.

Jag tror att det kan vara lite tänder på G, för ingefär varannan tand hon har fått så har hon reagerat på det här sättet. Får hoppas på att det blir en bättre natt i natt.

Känns fel...

Just nu känns allting bara fel och jobbigt. Det känns som att inget vill som jag vill och min kropp och mitt sinne vill vara någon annanstans. Det hade varit skönt att bara sticka iväg ett tag och vara ifred och tänka eller rättare sagt lägga tankarna åt sidan ett tag. Det är så påfrestande att gå runt och fundera på allt hela tiden.

Jag har fått en jobbig känsla av att jag inte kommer att få jobbet i charken och det gör jätte ont faktiskt, jag är livrädd för att höra vad de har att säga om jobbet och vem som får det. Vill så gärna men det känns osäkert.
Sen vill jag gärna veta snart för det är inte så himla långt kvar till den ska tillsättas och man behöver nog lite tid för att kunna komma in i det och gå bredvid kanske..
Så vi får väl hoppas att de kan prata ihop sig snart.

Varför blir det så ibland att man bara inte känner sig på topp, att man bara vill låta allt vara att allt ska lösa sig utan att man behöver göra något. Eller varför man känner sig skyldig till att göra och inte göra saker för att underlätta för andra när man vet att man ändå inte får tillbaka något på det.

Eller när det känns som att man ger och ger men att det är någon annan som får tillbaka på det utan att de har gett..

Nu snurrar jag ihop det lite kanske men min hjärna känns lite snurrig just nu och då blir det sådana här tankar...

Ännu en morgon

Dagen gryr och jag sitter återigen och äter frukost för att sedan bege mig till jobbet. Idag var barnen trötta, de somnade tidigt igår och sover fortfarande, härligt. Igår däremot skulle de inte sova på varken kväll eller morgon så somnade sent och vaknade tidigt. Kan ju vara därför de sover som stockar idag men det är rätt skönt att kunna äta frukost ifred.

Efter jobbet ska jag på mitt första Handelsmöte, det ska bli spänande och se om det sägs något klokt eller om det bara är tråkigt och onödigt vetande. Jag får ju god mat iaf eftersom mötet hålls på Björkhaga med middag efter det :)

Inatt har jag sovit mycket bättre än igår, igår var det riktigt svårt att somna låg bara och vred och vände på mig så det var väl kanske så att min kropp kände att den behövde lite sömn efter det.. Och det tackar jag för, finns inget värre än att vara så trött att man blir yr i huvudet..

Lika barn leka bäst?

Är det verkligen så att de som delar samma värderingar samma tänk och samma syn på precis allt passar bäst ihop.

Jag undrar jag, för i så fall hade inte jag och Fidde passat alls för varandra, vilket vi ju gör, eftersom vi inte tycker samma om allt. Men samtidigt så undrar jag hur det egentligen fungerar om det bara är vissa som klarar av att leva ihop trots att man inte fungerar helt lika varandra och vissa som måste vara och tänka precis likadant.

Jag vet ju hur vissa i min och Fiddes släkt tycker om varandra, vilket är oerhört påfrestande för de här personerna kan inte säga det rakt ut till varandra utan det blir att jag och Fidde får lyssna på var sitt håll. Det är jätte jobbigt tycker vi då det känns som att vi måste vara medlare mellan dom fast ändå inte. Vi berättar ju inte vad den ena och den andra tycker och tänker men vi känner, eller främst är det väl jag som känner, att man får gå på tå runt omkring dom och se till att den ena inte gör eller säger saker som man vet att den andra inte tycker om att höra eller som man vet att den andre stör sig på hur de uttrycker sig.

Det här går mig på nerverna och känner mig helspänd hela tiden för att jag är rädd att snart så spricker någon och bubblar ur sig allt. Det är inte säkert att det är någon utav dom utan det kan lika gärna vara jag. Usch, är så trött på allt skitsnack som folk alltid ska snacka, eller som man vet ska snackas om.

Likadant är det med små gliringar som gärna hoppar ur folks munnar för att just påpeka lite fint, hur dom tycker om vissa personer och deras tycke.

Krångligt och påfrestande är det och jag känner att det stjäl så himla mycket tid och energi från mig just nu som jag verkligen har tid eller råd att förlora, för jag behöver fokusera på annat.

Tänk vad skönt det skulle vara om man fkyttade till en helt annan stad bara min lilla familj, eller flyttar till ett annat land ett tag... Så befriande egentligen och bara behöva tänka på sig själv och sin egna lilla familj för ett tag.

Tid...

Tid finns det alltid för lite av och speciellt nu när man jobbar lite mer än innan. Nu har jag som regel nästan jobbat ivarje fall minst 3 dagar i veckan. Vilket är jätte skönt. Men det tar nog lite tid att vänja sig vid att inte vara hemma.

Man hinner inte med lika mycket som man gjorde när man var hemma. Då kunde man ta det i sin egen takt och pyssla lite när man kände för det. Nu så måste man planera in när man ska hinna tvätta och byta lakan och t.o.m duscha ibland känns det som :)

Men som jag har sagt innan så är det härligt att äntligen få jobba lite och för tillfället är jag bara trött på att vänta. Jag vill veta NU om jag kommer få jobbet eller inte för det är inte jätte långt kvar till den ska tillsättas heller och om man nu får den skulle det vara rätt skönt att kunna gå bredvid lite för att se hur det funkar med beställningar och ordrar och allt sånt där som man aldrig har gjort innan.
Så vi kan bara hoppas på att de kan prata ihop sig och bestämma sig snart.

Nu måste jag få i mig lite frukost och sen bege mig ut i det ISkalla vädret (-13) och gå till jobbet.
Fullspäckad helg som vanligt nät jag jobbar blir det, efter jobbet åker vi till Gagnaryd och planerar fjällenresan V.11. Sen upp och jobba på söndag och sen hem och ha kalas för Emil.

Kramp eller nått

Det blev inget kaffe för min del till frukost idag. Jag drack te istället, det vände sig i magen så fort jag tänkte på kaffe och kom i närheten av kaffe bryggaren så jag avstod det. Får väl se när jag kan tänkas ta upp kaffedrickandet. Dock inget jag saknar för tillfället då det kändes som ett litet beroende innan. Konstigt det där faktiskt att man kan bli "beroende" av kaffe så att man verkligen måste a det och får ett sådant där kaffesug.

Så egentligen är det rätt skönt att inte ha druckigt kaffe på ett tag, det kommer säkert att ändras på lördag när jag jobbar i charken. Vi har ju våran obligatoriska lilla kaffepaus på morgonen där inne :)

I natt och hela dagen har jag haft en typ av kramp i mina ben. I natt satt det på vaderna och det kändes som att jag bara ville att någon skulle dra i mig för att få bort den obehagliga känslan. Sen har det pågått så under hela dagen och dragit sig upp mot baksidan av låren och ibland mot ryggen. Jag trodde först att det kanske var för att jag och Fidde var ute och gick två svängar i helgen och att det bara var för att jag inte hade stretchat men jag tror inte att det kan vara så enkelt.

Jag testade att stretcha efter min morgonpromenad och visst var det skönt men efteråt kändes det likadant igen och gör fortfarande.
Det känns som att jag bara vill springa av mig det eller ligga och sparka allt vad jag kan i sängen för det är så obehagligt och typ krypande i hela benen. Är det någon som vet vad sånt beror på får ni gärna berätta det för mig.

Morgonpromenad

Det är inte lätt att vara ute och gå nu kan jag säga. Dom dagarna jag är ledig och tjejerna är på dagis (förskola) så brukar jag alltid ta mig en promenad på sisådär 30 minuter. Det är rätt skönt att rensa skallen en liten stund för att sedan komma hem med lite ny energi och äta frukost i lugn och ro.

Idag vet jag inte hur många gånger jag höll på att halka. Det känns livsfarligt att gå på vissa ställen, jag vill helst gå på trottoaren men det är nästintill omöjligt. På vägarna har dom ju skottat så pass bra och saltat så nu vid mildvädret har snön försvunnit. Men på trottoaren är det fortfarande fullt med is. Så jag gick helt enkelt mitt i vägen, det är lite jobbigt då det kommer bilar som möter varandra för då måste jag upp på trottoaren och det är nästan så man får hålla sig i staketet ibland och vissa passager är också ganska kluriga att ta sig igenom. Men det gick bra ändå, kanske skulle ta och skaffa sig sådanadär bråddar (stavning?) som alla äldre har till nästa år.

Så nu ska jag då ta mig lite frukost, och jag tänkte att jag skulle försöka mig på kaffe. Jag har inte druckigt kaffe sen jag spydde i torsdags för det smakade kaffe och då fick jag en jätte avsmak av det och tror att jag ska spy igen bara för det. Men samtidigt så har vi inte mycket annat hemma som jag kan äta till frukost för tillfället. Så det får nog bli så endå, och skulle jag mot förmodan spy, vilket är ganska osanolikt så får jag väl dricka vatten.

Alone

Jag sitter här i min ensamhet och äter min middag. Fidde kuta iväg för å köpa toa och hushållspapper som visst tog slut här utan att någon hade en aning om det. Novis, Emil och Alfred leker något på Novalies rum och Lovisa springer runt och letar efter alla andra.

Anledningen till att jag sitter själv är ju för att jag kom sist till bordet eftersom jag sitter och klurar på Emmas klänning. Så när jag väl har börjat få lite ordning och lite tankar i huvudet så vill jag ju inte sluta med det jag håller på med. Så därför blev jag sen till bordet och min mat var kall. När jag satt mig så välte Novalie ut sitt glas med saft över hela sig själv, jätte smidigt när det inte finns 1 cm papper i huset. Jag värmde min mat och den var fortfarande inte varm, fast utan att känna på den så öste jag på lingonsylt på min kålpudding. Så det blev till att värma maten med lingonsylt på igen och självklart så blev maten för varm och jag brände mig på tungan.

Mycket intressant vetande, jag vet :)

Sjuk

Igår var det min tur att, som Novalie gjorde förra veckan, spy och må illa. Fy fan säger jag bara vad jobbigt det är att gå runt och må illa konstant.
Halva natten låg jag och mådde illa och var uppe flera gånger för att jag trodde det skulle komma något, men inte då. Och just att man känner det sitta där och åka upp och ner är så påfrestnade att jag nästan får panik.

Tillslut var jag tvungen att stoppa fingrarna i halsen för att få upp något och bli av med lite illamående så att jag kunde sova någon timma iaf.
Det hjälpte sådär bra, men jag kunde sova en liten stund innan det var dags igen. På torsdagsmorgonen gick Fidde sen till jobbet och kände mig ensamast i världen även om tjejerna var hemma. Och jag visste att jag inte skulle klara av att ta hand om dom hela dagen, för jag mådde så dåligt, var yr och trött och allt på samma gång. Jag tålde inte lukten av mat eller överhuvudtaget tanken på mat.
Så jag kände för min egen skull och för tjejernas skull så var Fidde tvungen att komma hem. Vilket han självklart gjorde efter att jag hade skickat ett blygsamt sms och frågat. Sånt tycker jag är svårt att be om hjälp på det sättet, även om det är min egen sambo för jag vet att de har mycket på jobbet och att han i princip är själv.

Men som sagt jag hade inte klarat av dagen utan Fidde igår. Jag låg i sängen och soffan precis hela dagen. Drack 1 ½ mugg nyponsoppa och åt 2 rån, det var det jag fick i mig. Så fort jag rörde på mig eller var tvungen att gå upp så kändes det som at jag skulle spy eller trilla ihop av yrsel.

Denna natten har jag sovit precis hela natten och nog tagit igen ganska mycket sömn från föregående natt. Jag mår inte illa utan känner mig bara mör i kroppen och i magen. Fick tom i mig lite frukost även om magen protesterade med att knivhugga mig innifrån efteråt.

Jag hoppas verkligen inte att det blir något mer konstigt nu, för det är verkligen skit jobbigt att må som jag gjorde igår. Det sura är att jag hade chansen att jobba igår och jag skulle ha jobbat idag. Surt men vi får hoppas att det kommer fler tillfällen.

Hoppas, hoppas, hoppas

Jag hoppas verkligen att jag har hittat en någorlunda läsning iaf. Var hemma hos pappa i söndags när vi köpte tv:n så då passade vi på att prova om klänningen passade Emma. Som jag hade befarat så var den både för liten och sne, eller bakstycket var förlitet vilket gjorde att klänningen såg sne ut. Ett litet nederlag för mig eftersom jag hade lyckats så himla bra med provklänningen. Men så är det väl, det var för bra för å vara sant helt enkelt. Och med lite ändringar och problem med tygåtgång så kan det väl inte bli annat.

Nu då så tror jag att jag har kommit på en läsning som förhoppningsvis kommer att bli en cool detalj istället för att klänningen ska se ut som ett lapptäcke. Men det återstår som sagt att se.

Just för tillfället har jag inte tid att fortsätta pyssla med den, jag har iaf ritat ut en mönsterdel som jag har klippt ut och sicksackat. Imorgon blir det jobb mellan 7.30-18.00 och förmodligen på tors 8-19 så jag har inte så mycket tid över till klänningen får se om jag hinner fortsätta mer till helgen.
Som sagt så skulle det vara skönt att bli klar med den så fort som möjligt för ett bröllop kräver ganska mycket planering och det tar tid ;)

Vilken dag

Idag hade jag som sagt fullt uppså jag har ine hunnit skriva något och jag känner inte egentligen för å skriva nu heller men tänkte att jag kan ju lika gärna göra det efterso Fidde ändå ska in i duschen.

På jobbet gick det bra förrutom att jag hde huvudvärk och blev väldigt kallsvettig ett tag men det gick över.
Sen var det massa strul med kortterminalerna så betalkorten tog typ 5 min på sig att bli godkända, om de överhuvudtaget blev det, annars fick man göra om köpet och hoppas på att det gick igenom. Och då gjorde det antingen det eller så fick vi be om legitimaion eller så gick det helt enkelt inte att lösa.

Efter ungefär 1-1½ timme fick vi ett mail från ICA där dom skriver att det är lite problem med kortläsarna. Nähä, det märkte vi inte eller så, vi vill ju veta vad felet är och när det kan vara fixat. Precis som kunderna vill och det blir lite tjatigt i längden när man ska gå igenom samma procedur med alla kunder och det tar ju dubbelt så lång tid som annrs.

Men det löste sig sen efter ett tag, och sen var det dags för mig att gå hem och hämta tjejerna på dagis. Det hade gått jätte bra, som vanligt. På med kläderna och gå hem för att bre dom varsin macka att äta på i bilen. Hoppa in i bilen och hämta Fidde på jobbet och iväg till simskolan.

När vi skulle åka hem var alla trötta och hungriga och vi önskade att vi kunde trolla oss hem och att det stod ett kock i köket som hade lagat mat åt oss som var serverad och klar. Men så belv det ju självklart inte. Istället så hamnar vi i en lååång bilkö 2 minuter innan vi är i Mullsjö.

Vi hade inte lyssnat på P4 och visste inget om någon olycka, för då hade vi valt en annan väg. Så vi satte på p4 för att se om dom sa något mer om det. Och efter att vi hade suttit i kö ca 25 minuter började de prata om det på trafiknyheterna. Det visade sig vara en krock mellan en personbil och en lastbil, arbetet skulle pågå minst 1 timme till. Det var bara att vända om och åka över Habo hem vilket tog oss 25 minuter extra.

På vägen tillbaka mötte vi 1 akutbil och 3 ambulanser så det var lite otäckt. Jag hoppas bara att alla inblandade klarade sig utan allvarligare skador.

Tjerjerna hann att somna undertiden och vi var både trötta frustrerade och jätte hungriga. Väl hemma lagade vi korvstroganoff som Lovisa vägrade äta och Novalie lyckades vi inte väcka så hon hade somnat för natten, utan kvällsmat.

Det har varit en händelserik dag med allt möjligt. Så nu ska vi dricka lite kaffe och koppla av innan det är dags att kramas med kudden.
Imorgon blir det åter lite jobb men inte så lång tid och inga utflyckter efteråt.

Solong for now

Nervöst

Idag efter jobbet så ska vi åka in till stora staden ;) och förmodligen köpa oss en ny tv. Beror på om vi hittar en som är både superbilligt och superbra. Kan bli en tuff nöt att knävka, men vi hoppas på det bästa.
Igår så var Fidde istan och köpte en diskmaskin eftersom den också har varit sönder ett tag. Den hittade vi på MediaMarkt och den var superbilig och än så länge funkar den :P Vi har faktiskt provat den en hel gång.

Det var rätt skönt igår kväll att ställa in all disk i maskinen och inte dra på sig diskhandskarna. Fast Novalie tyckte inte det var roligt för hon ville ju hjälpa mig att diska och skölja, det är ju sånt som är otroligt roligt när man är 4 år.
Men hon kan nog få diska något annat någon gång.

Nu till varför jag känner mig nervös. Idag när vi åker till stan så ska vi lämna tjejerna hos Pappa så vi kan titta på tv-apparater i lugn och ro. Och samtidigt ska jag ta med mig Emmas klänning som nästan är färdig så hon kan prova den. Problemet är bara att jag har en jobbig känsla i magen som säger att den kommer sitta helt åt helvete fel. Det känns som att den är båda för liten och sne. Känns så där kul faktiskt. Jag som har slitit så med den där klänningen och plus att det inte går att förstora den eller överhuvudtaget göra en ny mönsterdel om det skulle behövas eftersom det inte finns något mera tyg..

Men jag ska försöka att inte tänka så mycket på det tills hon har provat den så vi kan väl hålla tumarna till dess

Snön är borta

Jag har sovit lite halvtaskigt i natt. Novalie låg ju hela gårdagen och hade ont i magen och spydde ett antal gånger så det var ju full uppsyn på henne. Jag hade dagpasset och Fidde kvällspasset eftersom jag jobbade 15-20. Det luktar inte särskilt gott med spyor vill jag ju inte påstå.

Efter en jobbig dag med spyor och efter kvällsjobb så trodde jag att jag skulle sova bra men inte då. Novalie vaknade en gång och ropade för hon var törstig och så vaknade Lovisa med så då var vi upp med varsin, sen vaknade Lovisa typ 2 gånger till. Men efter att hon hade somnat om sista gången så somnade jag nog med ganska bra.

Och jag drömde en sådan härlig dröm, jag drömde att all snö var borta och att det var barmark och grönt gräs överallt.
Det var så verkligt att jag fick tänka en gång extra när jag vaknade. Nu är jag också trött på snön och vill bara ha lite barmark, jag blir extra trött på den när man läser löpsedlar som säger att det ska bli extremkyla till mars-april. Det vill jag verkligen inte ha.



Ett fint foto från i sommras när vi målade om staketet.

Räkningar

Det är alltid lika roligt att betala räkningar varje månad. Speciellt nu när man inte ens vet om man får in pengar som kommer att tänka räkningarna.

Det är bara att hoppas på att både F-kassan och A-kassan är lite snabba så jag kan få in pengarna från den sista f-ledigheten från F-kassan och kassakorten från A-kassan så jag kan fylla i mina arbetslösa dagar och få ersättning därifrån. Min låtsaspappa har varit arbetslös 1 månad mer än mig och han har fortfarande inte fått något från A-kassan, så jag gissar väl på att mina första A-kasse pengar kommer lagom till sommaren.

Usch man blir ju så negativ när man tänker på allt detta. Men varför ska det ta sådan himla tid för alla olika ställen att göra en bedömning på vad man är berättigad. Jag har ju gett dom allt svart på vitt det är bara för dom att räkna ut. Jag kan göra det själv om jag bara visste hur många procent jag ska räkna till.

Men men det är så livet som arbetslös är, massa pappersarbete och en låååång väntan innan något händer..