Kära pannband..

Vart tog det klassiska pannbandet vägen.. Jag hade alltid pannband på mig när jag var liten, jag älskade mitt pannband.

Och nu när vi börjar gå åt lite kallare tider så får jag tillbaka lite minnen från den tiden.. Det var vid den här tidpunkten ungefär, kanske lite längre fram, som mamma plockade fram mitt kära pannband..

Jag kommer ihåg att jag hade ett som var vitt med lite grått mönster i och sen hade jag ett rosa med små fastsydda bollar i olika färger och självklart ett par matchande fingervantar..

Jag gillade alltid hösten när jag var mindre för då fick man klä på sig alla mysiga plagg, som varma gosiga tröjor, pannandet, fingervantar och höstskorna..

Sen tyckte jag att man alltid blev så fin i pannbandet, för det var ju som ett hårband + att man kunde faktiskt ha en tofs eller flätor utan att förstöra dom under mössan och alla kunde se hur fin jag var i håret.. :)

Jag har inte tänkt på om det finns att köpa nuförtiden. Jag har ju visserligen inte letat specifikt efter det, så det är mycket möjligt att det finns ute i affären. Även om jag aldrig ser någon med det. Men på något sätt känns det tveksamt, och nu när jag är vuxen kanske det inte är lika gulligt med ett pannband.. :P

Skulle jag hitta pannband nu så skulle jag definitivt köpa ett var till Novalie och Lovisa, för Novalie är också lite så där mysig av sig och vill gärna vara fin.. :)

Mystofflor..

Nu märks det att det börjar gå åt lite kallare tider, för nu är det inte skönt att gå utan nått på fötterna inne längre..

Så igår kväll och idag har jag faktiskt haft på mig mina mystofflor, å det har varit skönt..

Det är mysigt att ha på sig dom när man går runt hemma och skrotar :)

50-årsfest

I lördags så hade vi lite fest för Mona som fyllde 50 i maj. Fast när hon fyllde va de inte hemma. Pappa, Mona och Emma stack iväg på en 10- dagars kryssning neråt Italien m.m.

De hade det jätte bra och vi här hemma var bara lite avis.. :P

Men nu i lördags då så firade hela släkten henne med kalas på Mariedal vid Munksjön.

Vi började med en båldrink ute på trappen där alla fick småprata lite med varandra. Sen fortsatte vi där inne med lite bordsplacering och Pappa presenterade alla innan vi tog mat..

Maten hade de hämtat från en cateringfirma i Nässjö och det var mycket gott.
Vi fick kycklingspett, rostbiff, kallrökt skinka, sparris

Till det fick vi även bröd, ostar och lite frukt.. Vi drack rött och vitt vin, öl, vatten och dricka till maten..

När maten var avklarad och alla hade det trevligt tillsammans så var det dags att bege sig ut på gräsmattan där "Nemos" Husse och Matte hade arangerat lite lekar. Vi delades upp i fyra lag och fick gå igenom lite samarbetsövningar tillsammans.

Allt gick under tid och man räknade ihop poängen man fick på respektive övning... Det här var jätte kul, men blev lite svårt ibland då åldrarna var blandade och därmed förutsättningarna för att förstå eller överhuvudtaget höra vad vi skulle göra vid varje övning minskade.. Hahaha och då syftar jag på den äldre generationen.. :)

Vårat lag kom sist...

När alla lag hade gjort färdigt övningarna gjorde vi en ihop.. Alla fick varsin grön gelégroda som man INTE fick äta upp, hahah de gick åt några innan folk förstod det, sen körde vi ett lag i taget..

Då skulle alla i laget spotta sina grodor så långt de kunde. En i taget alltså och där den förstes groda landade därifrån spottade nästa lagkamrat.. Sen skulle vi då se vilket lag som spottade längst..

Och även där kom vårat lag sist....

Vi fortsatte inne igen med lite kaffa, tårta, chips, godis och glass till barnen.. Nu hade klockan hunnit bli 20.30 och vi träffades kl 15.00
Tiden bara sprang iväg. Efter fikat blev det paketöppning och sen började de flesta droppa av..

Så även vi eftersom tjejerna var trötta och jag skulle jobba på söndagen.. Det var rätt skönt att det inte blev för sent utan vi var hemma vid 22.30 någonting tror jag..

Det var en riktigt rolig dag/kväll och det var kul att träffa hela släkten. Vissa har man kanske bara träffat en eller ett par gånger... Så jag ser fram emot nästa släktkalas...

LIte blandade bilder från lördagen kommer här..

Pappa förbereder

Uppdukat

Syster Malin och Lovisa

Ingifta mostrar Agneta, Marie och Farmor, kusin Jacob och farfars syster med gubbe

Novalie och min kusin Amanda

Snygga systrar + Moa

Pappa presenterar

Barnbordet

Farbror Magnus med Marie

Lovisa och Amanda

Syster Emma och min älskling

Me and my sister :D

My other sister and Me :D

Mona och Pappa

Fidde och Lovisa

Så här går det till när man spottar groda..

Kusin Matilda och Novalie

Svälj INTE grodan..

Och spotta så låååångt du kan...

Syster och systerbarn :)

Sötis Lovis

Tårtdags

Novalie äter lördagsmys

Presentbordet

Grattis Mona 50 år :)

Många funderingar..

JAg är klyven. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, eller om jag ska göra det. Måste prata mer med Fidde känner jag. Det betyder lite uppoffringar en tid. Frågan är ju om vi klarar av det.

Jag vill klara av det, jag vill att det ska funka. Men är osäker.

Jaja, vi får se vad som händer...

Funderar även på andra saker förutom "jobbsituationer". Om vi bor på rätt ställe för våran familj, om det är här vi ska bo under hela barnens uppväxt. För jag vill att de ska växa upp på samma ställe under hela uppväxten. Jag tycker att det ger en trygghet för dom och de lär känna allting runt omkring och får vänner för lång tid framöver..

Men vi ,jag och fidde, måste ju också trivas. Gör vi det, eller bor vi bara för att bo någonstans. Är det så här vi vill bo. Ja, jag tror det iaf, vi har affär, frisör, dagis, skola 1-9, närhet till allt. Bra kommunikationer till Jönköping, jobb i närheten, eller jag hoppas det iaf sen.

Men räcker det, vi har inga direkta vänner vi umgås med här. Vi har bott i Mullsjö ganska länge nu och det känns som att man iaf skulle ha lärt känna någon att umgås med här. Det känns lite som att de som bor här har växt upp här, och de känner och umgås med varandra fortf. Jag och Fidde kommer ju "utifrån" och är inte riktigt inne i svängen. Om man kan skriva så, svårt å beskriva hur man tänker men jag tror att ni fattar på ett ungefär hur jag menar.

Är det val av ställe att bo på eller är det något annat som gör att det känns "fel" här. Eller fel känns det inte heller, barnen trivs ju och kommer at få många kompisar här. Det kanske bara är så att man ska vänta lite till, tills de börjar leka med kompisar på fritiden då kan man kanske få en annan kontakt med föräldrarna.

Då blir det ju automatiskt att man pratar med dom eftersom barnen leker ihop. Men då kommer jag till en till fråga i mitt huvud, OM det inte blir så, då kanske vi väntar för länge med att göra något åt saken och då kanske det blir fel för barnen, om de trivs jätte bra och har mycket kompisar.

Det är mycket OM och KANSKE i mitt huvud just nu. Jag vill bara att allt ska kännas helt rätt för alla i familjen..

Jag kanske bara tänker alldeles för mycket, och funderar i onödan. Det kanske löser sig med allt ju mer tiden går. Men samtidigt kan man inte bara sitta och vänta på att det kanske löser sig, för det kanske det inte gör om man inte gör något åt saken...

Åhhh jag får ju panik på mig själv, jag känner mig så osäker i vad jag ska fatta för beslut om allt... Egentligen ska jag bara göra som min magkänsla säger åt mig att göra.. Men vågar jag det... That´s the big question...

Lyssnar på lite information.. :)

Idag har jag och tjejerna varit i staden och handlat lite allt möjligt smått och gott..

Novalies simskola började idag och det gick bra, hon har lovat mig att hon skulle lära sig att doppa huvudet och kunna hoppa från kanten när den här terminen är slut...

Vi får väl se hur det går... Förra gången gick det inte jätte bra, men det var ju ett år sedan så vi får väl hoppas att hon har mognat lite nu.. Att hon vågar lite mer helt enkelt..

Nu måste jag koncentrera mig...