Kan man få kalla fötter typ ett halvår före man ska gifta sig? Eller det kanske inte är kalla fötter på det sättet, men jag har börjat tveka om vart festen ska hållas och tänker tusen tankar för att komma fram med ideér som ser till att det blir perfekt där vi ska vara..
Jag vill ju vara där och samtidigt så kom vi väl fram till igår att det inte fanns så många lika bra alternativ som är så pass mysiga där vi får vara helt ostört. Så jag hoppas att det här med tre plan går att lösa på bästa sätt, för det jag är orolig över är att det kommer bli så spritt mellan gästerna, att hälften sitter på ett plan och resten på ett annat.
Men vi har som sagt ett bra tag på oss att komma på de bästa lösningarna.
Inatt har jag sovit som en potta piss, alltså knappt något alls. Men de få stunder som jag lyckades slumra till så somnade jag verkligen hårt och drömde jobbiga drömmar.
En av drömmarna var om våran bröllopsdag där iprincip ALLT fixades till på just bröllopsdagen. Vi befinner oss hemma hos min farmor och håller på med all förberedning, som tex smink och hår och kläder. Min syster mäter ut så att vi kan fålla klänningen till rätt längd, hur ofta gör man det på självaste bröllopsdagen. Jag vhade lite småpanik i min dröm kan jag ju säga. Sen när det är ca 1 timme kvar tills vi ska ge oss av till kyrkan och håler på att klä på oss så kommer jag på att jag har ju glömt att köpa skor.
Man kan inte gifta sig i gympaskor... Så då får vi ännu mer panik och måste till stan för att köpa ett par skor, vi kollar busstabellen eftersom det är dumt att ta bilen ner till stan om det inte finns någon parkeringsplats till oss. På väg till bussen vet vi inte ens vilken hållplats vi ska gå och går åt fel håll tills vi ser bussen och får springa, som tur var hinner vi med den och sen vaknar jag..
Usch, vi kan ju hoppas att det bröllopet slutade bra iaf:)
Det är så himla mycket att tänka på och hålla koll på, så mycket som ska klaffa och bara fungera... Gahhh, känns som att vi redan ligger efter i massa. Kyrka, efterfest och inbjudningar är iaf klara, Klänningen är halvfärdig och blommorna är under kontroll.
Det här gör man ju bara en gång i sitt liv så det måste ju bli perfekt.
Buketten som lillasyster Emma ska binda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar