Tankar...

Att vara förkyld är inget roligt och man tycker synd om sig själv och känner sig hjälplös... Men egentligen hur synd är det om oss när vi är förkylda... INgenting tycker jag, inte om man ska jämföra med hur folk mår i övriga världen...

Vi sitter och gnäller över att vi inte har råd att åka på semester eller hitta på roliga saker.. Att vi inte kan gå och äta middag på restaurang.. Men tänk då på alla som inte ens har en säng att sova i..

Dom som inte har den där fina vattenflaskan att fylla på med rent vatten från kranen i köket..

De som inte ens har ett eget hem, eller något de kan kalla hem överhuvudtaget.. De som bor trångt med folk dom inte känner i ett litet tillfälligt uppställt tält, där de inte vet om de kan stanna eller ej..

De som bär på sina hungriga och törstiga barn och försöker att trösta så gott det går, men som egentligen vet inerst inne att de inte kommer att kunna överleva länge till.. De som har hopp om ett värdigt liv, ett liv i lyx enligt dom, som DU och JAG lever men som också vet att det bara finns i fantasin för dom...

Tänk vad mycket prylar vi har i våra hem så aldrig används, som bara ligger och "skräpar".. Hade vi struntat i att köpa dessa prylar och skänkt pengarna till de som behöver så hade i mått en smula bättre...
Visst vetj ag att det vi köper görs i de fattiga länderna där folket får lön genom att göra prylarna.. Men det är inte alla som har en mänsklig arbetsplats med mänskliga tider, utan det kan vara barn som våra egna som sitter och jobbar för att få en brödbit att tugga på under dagen. Som sedan även kanske inte har någonstans att bo utan bor på fabrikens golv...

Det är otäckt att tänka på allt detta, speciellt när vi sitter här i våra fina hus med alla våra prylar våra barn som gnäller över att dom inte får titta på TV eller köpa den där leksaken i affären...
Det känns så himla fel att barn har så olika sätt att leva, att pengar ska styra allt..

Tänk vilken tur att vi föddes just i det här landet under just den här tidsperioden, att vi faktiskt har tak över huvudet och mat på bordet, även om det i vissa fall blir makaroner 3-4 dagar i veckan... So what, vi har mat iaf.. Sen behöver man inte laga gourmet middagar varje dag..

Ibland har jag lite svårt för att glädjas över saker när man tänker på hur andra lever sina liv runt om i världen... Jag vet att man ska vara tacksam över att man har det så bra ändå, för vad kan jag göra mer än att skänka lite pengar då och då när jag får över...

Men jag skulle kunna skänka mera pengar om man bara stannade upp nästa gång man handlar och tänker till... Behöver man verkligen köpa den där nya tröjan i 2 färger eller de där skorna som har ett par nästan likadana hemma, nä det behöver man faktiskt inte.. Om man istället lägger de pengarna i ett kuvert och samlar på sig varje gång men får ett infall till att handla och tänker till, så kan man skänka de pengarna till dom som behöver det bra mycket mer än vad jag behöver en tröja (som jag förmodligen redan har flera stycken av i garderoben, kanske inte just DEN tröjan, men det är ju inte så att jag behöver gå naken)...

Man får massa tankar i huvudet när man hör om allt som händer runt om i världen, som tex katastrofen i Pakistan, där man ser bilder på en mamma som bär sina barn över floder med vatten som går upp till halsen på henne... När man ser alla barnen sitta tätt ihoppkurade under en liten tygbit till tak och titta bedjande in i kamermannens objektiv, då mår man dåligt och vill ju göra så himla mycket för dom...

Jag känner mig ganska maktlös, för jag har inte massa pengar och det är ju pengarna som styr.. När jag skänker en 50 lapp så känns det som en droppe i havet, men det är ju så att om alla gör det så blir det snart till ett hav som ger lite hopp till de utsatta..

Fidde sa i morse att Bill Gates hade startat en fond i våras, där alla "rika" människor skulle skänka hälften av deras förmögenhet som sedan ska gå till just sådanahär katastrofer och människor i allmänhet som behöver hjälp i sina länder..
Jag tycker att det här var en superbra idé Och jag lovar, vinner jag mycket pengar någon gång eller lyckas skapa mig själv en bra ekonomi då ska jag inte glömma bort de andra medmänniskorna på våran jord som är i behov av stor hjälp...