Det var cancern som tog hans liv, först bara i hjärnan men sedan spred den sig till övriga kroppen.
Han var redan sjuk innan cancern, en medfödd sjukdom. Och just nu känner jag mig hemsk för att jag inte kommer ihåg vad den heter. Men han växte aldrig upp om man säger så, han förblev ett barn i sitt sinne.
Han var alltid så glad och frågade och undrade mycket. Han ville alla väl och njöt av sitt liv.
Begravningen var jätte fin och eftersom han älskade Astrid Lindgrens låtar så spelades Karlsson på taket, och det var så härligt att höra för det var sådan peter var. Lite lagom tjock och alltid glad :) Då mindes man honom väl.
Vi fick även höra ABBAs låt "Thank you for the music" i slutet och när de bar ut kistan, eftersom han även älskade ABBA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar