Det är konstigt vad man kan sakna sina barn så mycket efter att bara ha varit utan dom i 1 dag. Man tycker att det kan vara påfrestande att ha dom hemma hela tiden och känna att man aldrig får lugn och ro. Men sen när man väl få tillfälle till det så saknar man dom nästan direkt.
Men det är väl det som kallas kärlek, det hade ju varit hemskt om jag inte hade saknat dom.
Jag får bara massa dumma tankar när jag är utan dom. Får för mig att det kommer hända oss hemska grejer och at jag aldrig kommer få se dom mer, att dom aldrig kommer få känna sig trygga i mammas famn. Och när jag känner så, så vill jag egentligen bara åka och hämta dom direkt. Men jag får skärpa till mig och säga till mig själv, att hur stor är chansen egentligen att vi skulle drabbas av en katastrof just när barnen sover hos någon annan..
Hmm, det kan vara jobbigt att ha sådana här tankar i huvudet, för man går runt och är konstant orolig för sina små liv... Det blir svårt att koppla av ordentligt, och det är ju faktiskt det man behöver göra när barnen är hos någon annan... Tänka på annat och bara njuta av inte behöva tänka på dom för 1 sekund..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar