Nonchalanta jäkel..

Jag var ju nere på vårdcentralen för att kolla upp Lovisa, så att hon mådde bra. Som vilken mor som helst är man ju orolig över sina barn och vill att dom ska må bra.. Men efter det här besöket så kände jag mig bara dum som var där nere.

När vi kommer in i besöksrummet och läkaren kommer in, så sätter hon sig mitt emot oss knäpptyst och jag vet inte om jag ska börja prata eller inte... Sen säger hon med mkt barsk röst.. -Jaha, berätta varför du är här då!? Jag blir lite ställd och förklarar läget, allt med hosta och förkylning och feber i flera dagar...

Hon ber mig lägga lovisa på sängen och klä av henne, detta gör jag. Sen ber hon mig hålla fast henne så hon kan titta i öronen på henne. Detta gör jag, Lovisa ligger hyfsat still då jag får en kommentar om att, då ska vi se om mamma är något stark.... (inte på ett snällt sätt och heller inte mot mig utan till Lovisa). Hon ska försöka lyssna på hennes lungor från ryggen när hon ligger på rygg genom att vrida överkroppen, inte hela kroppen, vilket inte ser jätte bekvämt ut för Lovisa och jag säger att det kanske är bättre hon sitter upp. För Lovisa tyckte ju det var spännande med alla instrument att titta på och känna på så hon vred ju sig efter det.. Doktorn muttrar något och jag sätter Lovisa upp för att underlätta för henne...

Hon säger i princip inte ett ord till mig utan bara gör allt, hon pratar inte med Lovisa eller ger henne nått att leka med (typ en tungspatel) för att distrahera henne.. Hon kör på och allt som allt tar det väl 5 min. Sen får jag ett svar om att det inte är några fel på henne., utan att jag ska ge henne hostmedicin som vanligt till kvällen och sen sluta när hon hostar mindre. Sen säger hon -Jaha tack för mig, och försvinner ut från rummet...

Jag hann knappt säga hej då, eller något annat heller för den delen....
Jag kände mig så jäkla nonchalerad och krängt på nått sätt... Och samtidigt så irriterad, har inte hon haft små barn själv kanske. Ska man jobba med barn så kan man ju lära sig att visa lite sympati till både den oroliga mamman och barnet (även om jag bara var ännu en jobbig mamma som vill tundersöka sitt barn, för henne). Jag tycker det är bättre att man är där en gång för mycket än en gång för lite...

Det är ju inte mening att man ska känna sig jobbig och onödig när man går ifrån vårdcentralen, eller?. Nu hade jag ju tur i oturen att Lovisa var feberfri när vi var där, hade hon haft feber just då kanske läkaren hade brytt sig mer, vad vet jag...

Men hon fick ju feber nu i eftermiddag igen, 39.2. :(
När jag pratade med bvc så sa dom att ett litet barn inte får ha feber i mer än 5 dagar (vilket hon har haft nu)utan en läkarkontroll. Men när jag pratade med bvc så var hon också feberfri och läkarkontrollen har hon också haft nu... Så jag vet inte hur jag ska göra imon..
Ska jag ringa eller inte...? Är jag bara överjobbig då som vill kolla mitt barn igen...? Eller ska jag bara hoppas på att hennes feber går över...?

Suck!!! tycker inte att man ska behöva känna sig tveksam till att kontakta vårdcentralen när barnen är sjuka.. Men just nu känner mig verkligen det....