Vart tog min egentid vägen. Jag känner verkligen att jag inte har någon sådan, och det var ett tag sen jag hade.
Ska jag göra något så slutar det oftast med att jag har barnen med mig eller att jag inte kommer iväg alls.
Det känns så tråkigt för jag skulle verkligen behöva bara vara borta någon timme eller så utan att behöva ha med mig barnen eller ha dåligt samvete för att jag är just bara med mig själv.
Som nu på söndag t ex blev jag bjuden på inrednigsparty, det hade varit jätte roligt att gå på. Men då har jag ingen bil för den måste Fidde ha till Lekeryd, finge jag tag på en bil så måste jag ändå ha med mig barnen och det är inte det jag vill. För då kan jag lika gärna strunta i det. Det går inte att konsentrera sig på det man vill om dom är med. För då måste jag se till så att dom är nöjda och inte blir otåliga.
Att bara gå på stan en dag eller eftermiddag med någon kompis eller vad som helst. Varför får jag bara dåligt samvete om jag skulle sticka iväg en eftermiddag och lämna barnen hemma. Jo, för Fidde har ju jobbat hela dagen och då kanske inte han har ork till att ta barnen själv.
Då känner jag mig bara stressad till att skynda mig hem igen och det är inte heller kul, då kan jag lika gärna vara hemma.
Sen är det klart att man vill vara hemma också ibland, eftersom jag är mammaledig och fidde jobbar, så vill jag ha tid med honom också och inte sticka iväg när båda väl är hemma.
Visst, det är säkert bara en period nu på några år, men jag vill ju gärna inte bli helt asocial för det. Och jag tror ju att jag blir en bättre mamma om jag får rå lite om mig själv, så att man inte bara är mamma hela tiden. För det är så det känns, det är ju bara barnen jag umgås med iprincip. Det är matning, badning, påklädning, blöjbyten, nattning.
Dit jag går, går mina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar