Det är konstigt vad man börjar fundera när någon försvinner från jordelivet... Enda sedan Ola gick bort i onsdags så har jag kännt mig lite låg och konstig... Jag hade iof inte träffat honom på flera år, men jag visste ju vem han var och umgicks i samma gäng som han när jag var 16.
När jag först fick reda på att det skett en olycka så tänkte jag aldrig på att det kunde vara någon man kände till... Men sen började jag så småningom fatta att det var Ola eftersom flera av hans vänner skrev om honom på facebook.. Då gick det som en kall pil genom kroppen på mig... Det var en obehaglig känsla..
Som sagt så kände jag ju honom inte längre men man börjar ändå fundera på hur allt gick till.. Om han led, om han hann att tänka något när han föll, hur hans familj mår, hur alla hans vänner mår.. Om han kommer få det bra dit han nu har kommit...
Och framförallt varför en sådan här simpel grej händer. För det känns så simpelt, det handlar ju bara om ett enda litet felsteg och hela livet försvann för honom. Var det meningen att han skulle försvinna från jorden nu, innan hans liv hann att börja på riktigt...
Eller är det bara ett tecken till alla oss andra, att vara försiktiga och ta vara på tiden som är just nu...
Men varför skulle det i så fall vara Ola som var tvungen att offras, en kille som jag kommer ihåg aldrig ville någon annan något ont.. En kille som hade drömmar och planer för sitt liv och som kämpade för att nå dit..
Många tankar snurrar i huvudet när man tänker på det fruktansvärda som har hänt.. Men det är svårt att sätta ord på dom, ville bara skriva lite om det ändå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar